Har precis packat en tursäck..Ja, du vet, en stor ryggsäck som man har med sig på övernattningar på fjället, en med flera fack, regnskydd att dra över, bälte runt magen för att bära med höfterna.
Under hela säcken, under dess tyngd står dottern på elva år. Hon är på väg mot övernattning med klassen på en ö ute till havs.
Jag gillar tanken på team buildning! Man bygger fina band av att resa tält samman, prata om mörker rädsla, skaka vatten in i killarnas tält, smyga med ficklampor, grilla korv och allt det där andra.
Samtidigt undrade jag igår när jag packade grillmat, tog fram sittunderlag, regnkläder, liggunderlag...
Kan skolan verkligen kräva att barnen har allt detta?
Framför mig ser jag den nätta, blyga muslimska flickan i Claires klass.. och hennes mamma...
Uppvuxna på en plats på jorden där värmen färgar huden, där vatten är en bristvara, där det inte finns ett träd så långt ögat når.. Vad sker med henne? Vad sker hemma hos dem kvällen innan en sådan här tur? Eller är det bestämt på förhand?
Jag väger upplevelserna emot varandra. Allt detta "måste ha" vägs emot upplevelserna, kunskapen och samhörigheten. Det är lätt att säga att upplevelserna väger tungt men samtidigt... Det är mycket.
Skolan kräver inte bara gör sina läxor, bidrar, infinner sig, tar med sig mat (norska skolan), har gympa kläder... Skolan tillsammans med barnen kräver - rätt sorts kläder, rätt sorts utrustning i form av skridskor, skidor, mobiltelefon, ryggsäck och nu också då, camping utrustning.
Av oss föräldrar krävs en aldrig sinande välvilja, köpvilja och en tidsplan som de flesta inte kan klara i en vardag.
Skolan vill nämligen att barnen skall skjutsas och lämnas också, till dessa kanoter, mitt på dagen, mitt i veckan.. Hur många föräldrar kan "få loss en bil" kl 13 på en Tisdag?
Tillräckligt, tydligen men dock alltid samma. Är vi "bättre föräldrar" då, vi som kan skjutsa?
Eller är vi bara bättre planerare?
Jag har inga svar! Bara funderingar kring barnens vardag...
Åkte själv på tur med min klass... Kan inte minnas det som moderiktigt och chic... Jag hade en rätt gammal sovsäck, liggunderlag av nåt skumgummi material. Dit och hem cyklade jag.
Hela vägen hem... Nej, jag är inte född på artonhundratalet.
Nåt har förändrats. Något är sig likt. Man kanske inte kan göra nåt åt detta MEN jag måste få reflektera innan jag släpper det och går in i min dag!
Jag hoppas de får en kväll med mycket bus och lite regn!
Njut din Tisdag! Finns något att vara tacksam för idag!
Det öppnar ditt hjärta! KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar