Raggsockornas intåg!

"Höstdagjämning" tänker jag då jag huttrande slår ett öga i kalendern innan jag springer och hämtar mina raggsockor. Golven är så pass kalla att det värker i mina fötter utan sockor.

Rent teoretiskt är höstdagjämningen i natt, dag och natt är lika långa och så kliver vi in den mörka delen av året.  Praktiskt sker detta några dagar senare och då handlar det om hur ljusets bryts när det passerar atmosfären sk refraktion.

Höstdagjämning och vårdagjämning är faktiskt inte något som pågår dagen lång, utan handlar snarare om en ögonblicklig händelse då solskivans centrum passerar gränsen mellan norra och södra himmelssfären (även kallad himmelsekvatorn).
Det mesta av det där är teoretiskt babbel för oss.. Vi ser solen bli blekare, inte orka värma våra näsor längre och så tar mörkrets dess plats.

Själv har jag inte så mycket emot att det blir kallare.. Gillar ju vintern!
"Hurra!! SNNNNÖÖÖÖÖÖ" ropade lilltjejen med en lycklig min då jag skrapade bilrutorna igår.
Kände hur leendet sprack upp på mig också. Lite har vi allt smittat henne redan, vi i familjen.

Jag har plockat av de sista plommonen på trädet och njutit dem, lite frostnupna men goda.
Äpplen på rad i källaren.  Är klart redo för att elda i kaminen, värma mig på ljusen och lika bra är det - man kan ändå inte påverka årstidernas skiftningar. Bara njuta dem.

Det jag dock kan önska mig är det som mörker, lugn, stillhet borde innehålla nämligen reflektion.
Hösten är en galet upptagen tid för de flesta av oss och det är inget undantag för mig.
Skola, aktiviteter, önskemål staplas från oss själva och från omgivningen. Det finns högvis av aktiviteter, föreläsningar, konserter, kursstarter att välja på och egentligen undrar jag - varför?
Emot vår natur..
"Jag vaknar tillsammans med gryningen och sover när solen somnar om..."
Sådan är vår klocka. Allas vår klocka med lite olika variationer.

En minisuck passerar mina läppar när jag ser på kalendern.. Sjukt fullt.
Vi skall hinna det och det och det och det innan solen finner sin väg tillbaka upp på himmelen och då skall vi lägga oss platt på rygg, stirra upp på den och låta den värma oss igen. Eller?
Märklig uppdelning.

En liten önskan om en vintersemester, ljuspåfyllning mitt i mörkret finns alltid.
Istället börjar nya jobbet nu på Måndag. Jo, jag är anställd numera. Även om det nu bara är ett extra jobb så är det ändå en anställning och jag ser fram emot det med tillförsikt. ;-))
Till det kommer skolan, den kommande "stora utmaningen", november drar närmare...

Bara ytskrapet... Jag vet detta är lika för alla!
Nej, dags att finna fram veden. Klä på barnen ett extra lager och ta tag i dagen.
Fram med isskrapor, rattmuffar, snöskovlar och varma skor...

Ta dig då och då en titt upp på himlen. Njut det som är och känn in.
En sekunds reflektion... Bättre än ingen alls. Hösten bjuder möjligheterna.

KRAM