Mirakel jobb!

"Puste gott inn så stikker jeg.." säger hon milt och jag kniper ihop ögonen.
Den delen som fortfarande är svullen gör riktigt ont att sticka i. Inget nöje med akupunktur på delar som är fyllda till bristningsgränsen med vatten.
Trots detta ser jag ut som en nåldyna några få minuter senare.  Sju nålar runt min yttre fotknöl, två längre upp på benet - allt för att tömma.

Sjuka sensationer sprider sig i benet.. Gamla känslor likaså.
Jag berättar för klasskamraten som sitter bredvid, observerar och lär sig.  Hon kontrar plötsligt med ett: "Kuult!" (Dvs Coolt!) och så pekar hon..
Området som sedan själva brottet har varit grön/lila skiftar plötslig färg, man liksom ser hur cirkulationen når området.Rött, vitt, så lite rött igen för att slutligen bli normalt.

En stund senare tas nålarna och benet gör sig av med massa stagnerat blod och vätska, ankeln krymper. På väg till bussen sänder jag en tacksamhetens tanke till alla de verktyg som jag samlat på mig under åren. Till alla de otroligt proffsiga människor jag känner som vigt sitt liv åt att hjälpa andra.

Ganska snart knackar nästa på... En vän till mig har kallat in en tjänst.
En tjänst från en av Norges bästa sjukgymnaster. Plötsligt har jag honom på tråden.. Vill jag? Kan jag? Önskar jag..?
Om jag gör! Jag är inte dum! Jag fattar att hoppa dessa erfarenheter rakt i famnen. De växer inte på träd.

Noggrann kontroll av mitt ben, enkla men talande tester. Nickande bifall.
Ser riktigt bra ut! Rätt normalt ut.. Kanske lite extra spänt då jag normalt sätt är över rörlig i alla leder och van att kunna vika mig själv åt omöjliga håll.
Ner i vattnet. Första övningen och benet bara vill inte! Kantrad val! Känns jättejobbigt och snett.
B peppar mig, förklarar, strör sina guldkorn omkring sig och jag lär mig massor. Nya försök.

Grundligt testar vi ut vad som funkar för mig och inte. Han är med mig, varje steg, varje sekund. Justerar, nickar, snackar och applåderar.
Jag är i min kropp hela tiden, kommunicerar ut vad jag upplever och vi kommer vidare.
Snart har vi gjort ett program, mitt program.. Inte ett långvarigt ett men ett som gör mig stark där jag är svag.

"Sååå.. kom deg avgårde!!!"  Han hintar emot bassängen.
Tre simtag senare inser jag.. Ingen mer kantrad val. Vänster benet gör det jag vill -
Balans återupprättad!

Tårarna rinner när jag kommer ur bassängen. Klapp och kram.
Att ett jäkla ben kan betyda så mycket.
Ny undersökning.  "Cellene i leggen har følelser etter bruddet.." säger han med huvudet på sned.
Så förklarar han att mina ligament, muskler etc självklart är kvar men har stelnat pga gips etc.
De är dock helt funktionella. Det är bara så att min hjärna och de måste samarbeta och ha tilltro till varandra.  Därav förblir så många halta trots helt "anatomiskt korrekta ben"

I duschen gråter jag igen..
Otrolig känsla! Fantastiskt möte! Nya terapeut kunskaper. Ny känsla..
Jag vet att jag är en god terapeut i det som är mitt gebit men från dessa möten får jag ytterligare önskan om att höja mig, sträcka mig, göra mer..
Vara det bästa jag som jag någonsin kan vara. Precis som de..
Enjoy your Friday!