torsdag 27 september 2012

Mjuket i Yin.

"Om du skulle sätta ord på det..." hans hand rör sig fram och tillbaka över min handled. Känslan av att han spelar gitarr på den far igenom mitt huvud.
"Vad skulle du säga att du vill ha...?"

Herregud, vilken fråga! Om jag skulle sätta ord på vad jag behöver just nu..
Har vi en vecka, eller?
Nej, nej, jag vet. Tacksamhet för det man har och jag ÄR tacksam! Mycket tacksam.
Ändå...

"Mykhet?"  Frågan hänger där och svävar i luften och jag känner mig nästan lite dum.
Såklart, mjukhet!   Det tog mig lång tid att hitta just "rätt" kofta denna morgon. Den mjuka, den rosa.
Jag väljer om underkläder då spetsen kliar.
Halsduken är den med rosorna på, den speciella utvalda julklappen från några år tillbaka.
Jackan är den av ull istället för min vindjacka då jag känner mig mera "ombonad".

Platsen i klassrummet valdes med omsorg, ryggen emot väggen, nära de jag tycker om.
Gröten istället för de "vassa flingorna", avokado istället för apelsin..
Varmt istället för kallt!

Känslan av att vissa saker fyller på.. Den känner vi igen sen förut.
Men nu sätter han ord på det, J-E, som står med handen runt min handled och tar mina "akupunktur pulsar".
Den kinesiska pulsen är uppdelad på 3x 3 per armled dvs tre pulser på varje arm, tre olika "djup" per placering på armen sålunda 9 källor till information på knappa 10 cm per arm.
Pulsarna säger något om mitt inre tillstånd och de förändras som vattnet i älven, sekund för sekund, aldrig står det stilla. De speglar oss med styrkor och svaghet, var för sig och som en fungerande funktionell enhet.

Saker sägs om mig som jag vet är sant, saker sägs om mig som jag bara anar men knappt får fatt i själv... Det förklaras och belyses.
Sakta men säkert börjar jag få förståelse för världen utifrån Traditionell kinesisk medicin och kunskapen passar gott samman med det jag redan "anser mig veta".
Trots detta är det alltid lika spännande när någon kan sätta ord på något man själv prövat att fånga hos sig själv.

"Min egen Mr Miyagi.."  Jag prövar att le bort en del av allvaret.
"Jag är mjukare än så.."säger han och klappar mig på axeln innan han försiktigt placerar ner min hand och ger några korta råd innan han glider vidare.
Jo, just därför..

Tillåtelsen att "tanka mjukhet", förmåga att söka upp den då jag vet vart den skall och vad den gör.
Den fyller på Yin. Den ger näring, den arbetar i det fördolda men den är grunden som huset står på och jag behöver mer. De flesta av oss behöver mer när hösten faller på...

Tid att tanka! Tid att lyssna inåt och följa de innersta av begär.  De säger oss något..
När vi är hemma.
Namaste!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar