En annorlunda upplevelse.

Min healing session med klienten gick emot sitt slut. 
Vi hade jobbat oss igenom många bilder, många färger och blockeringarna hade lösts upp under mina händer. 
Det är gott att jobba med detta emellanåt. Att vara "ljusets sugrör"... Att inte själv egentligen vara "aktiv" utan låta ljuset göra jobbet så att både klienten och jag får lite påfyllning. 
För det är så när man healar, man får påfyllning själv också och trött blir man aldrig. 

Plötsligt ser jag en flicka på en scooter. Ja, jag kallar dem så dvs en moped eller vespa. De heter scooter på Engelska i original och jag har svårt att vänja mig av med det. 
Flickan liksom "kör förbi" mig i bilden och så vrider hon på huvudet, ser på mig och ett leende leker runt munnen.
Scootern är mjölkvit tillika hennes hjälm och hon har en gråaktig jacka, modell lång. 

Självklart ger jag bilden till klienten.. Något som jag alltid gör. 
Det väcker inga känslor i henne, ingen respons. Inte heller detta är märkligt då det ofta sker att klienter inte får några reaktioner direkt utan saken ger sig till känna lite senare. 
Vi släpper bilden men jag känner mig ändå lite fundersam. Just denna bilden känns lite "out of place!"

Några timmar senare sitter jag i bilen. Har hämtat Selma på dagis, kört en klasskamrat till ett tåg och vänder nu hemåt genom eftermiddags trafiken med det sovande barnet i barnstolen. 
Trafiken rullar fortfarande men långsamt. Jag fokuserar framåt. Vaddå trafik rytm? Snarare "orytmiskt" eller spastiskt.

Då, som ur tomma intet dyker en scooter upp mellan mig och den andra filen. Någon kör alltså på vita linjen i mitten, kryssar mellan bilarna. 
Sekunden senare är hon uppe vid min sidoruta, vrider på huvudet, ser rakt in på mig, rakt in i bilen och blicken är densamma! 
Flickan i bilden!! Den vita scootern, den vita hjälmen, den gråa jackan... 
Jag tänker inte, i vart fall inte då, utan instinktivt ställer jag mig på bromsen! Tvärstopp! 

Samtidigt som detta sker vinglar scootern till, går rakt in i bakskärmen på Toyotan framför mig, studsar till, glider och lägger sig på sidan MELLAN min bil och den framför. 
Utan min inbromsning..Vad hade skett då? 
Mannen i bilen framför hoppar ut. Jag öppnar min dörr. Nackhåren står rakt ut, rakt upp, frossan leker längs min ryggrad. 

Mannen får flickan på fötter. Hon blöder ur ett sår i pannan, ett skrapat knä, två söndertrasade handskar men hela händer, lite chockad men i övrig ok. Han sätter henne på trottoaren. 
Vi ringer ambulans.. Han lyfter upp scootern på samma ställe så ser han på mig: 
"HUR... Hur hann du stanna?"

Jag rycker på axlarna. Vad skall jag säga? Pga en bild från en healing session? Ett igenkännande? 
"Åk du! Annars blockerar vi hela vägen?  Jag tar detta jag! Det är ju ändå min bil, min grej.."
Jag nickar, hoppar in, kollar den sovande tjejen och rullar förbi. 
Väl hemkommen på garage infarten tillåter jag mig själv att rysa och vara tacksam på en gång!  
Ibland "spiller det över", ibland får man meddelanden man skall ha i de "märkligaste av kanaler".
  
Kollar min mobiltelefon, klienten har sänt ett MMS, en bild av en flicka på vit scooter, med en vit hjälm och en grå jacka.. Klienten har en fråga - kanske betydde bilden det?
Jag nickar.. Kanske.. Det betydde något för mig också!

Ha en fridfull Söndag! Namaste!