Det händer då och då, man känner sig ensam fast man är mitt i!
Ensam fast man sitter i händelsernas mitt, ensam fast någon pratar med en, ensam fastän man är en del av..
Kanske gör man sig ibland ensam, fast man inte är det.. Kanske man blir ensam, fast man inte vill!
Just nu är jag ensam av trötthet, av att jag känner att ingen förstår mig..
Egentligen vill jag bara krypa upp i en famn..Vila ut. Men ingen famn finns att få just nu - allt är upptaget och för det som är kvar är det jag som är famnen.
Jag skall ha energi kvar, jag skall räcka till, jag skall sträcka mig nu..Jag skall ha något att ge och det är tomt.
"Låt sorgen urholka dig så att glädjen får plats!" Jag låter tröttheten urholka mig så att kanske energin för plats.
Jag vill inte vara ensam mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar