Vardagar.

Igår kväll kom vi hem igen hela familjen från en kort och intensiv resa till vår gamla hemstad.
Jag har jobbat, besökt olika nödvändiga instanser och familjen har försökt mysa och handla.
Väl hemkommen infann sig tankarna på vardagarna som dansat runt i mitt medvetande den senaste tid.. Hur då?
Jo, tack vare att något som liknade Söndags ångerst infann sig. Känner du till den?
När jag var liten och ung fanns den där alltid, längtan efter den underbara Fredagen, friheten och ångersten om Söndagen för ofriheten och hela lååånga förestående veckan.
Sedan kom en period, precis då jag blev egen företagare då jag drömde om "reglerad" ledighet eftersom jag jobbade många helger och hade svårt att få helgkänslan att infinna sig på en "vanlig vardag".
Dessutom levde jag då med någon som inte alls förstod begreppet "helg, semester, lediga dagar, vila och högtider", han tyckte alla dagar var lika viktiga och alla dagar var arbetsdagar.

Jag hade svårt att förlika mig med detta, jag ville ha någon "skillnad" på dagarna, tydligare gränser för att kunna vara med dem jag älskar, kunna "fylla på"!
Är det någon som känner igen sig? Livet är en transportsträcka mellan helgerna och under dessa skall man fylla livet med så mycket att det blir krampat.
Likaså med semestern, det blir ett race att kryssa i så många punkter så möjligt på "att-göra och skall-ha-gjort listan".
Lyssna bara på reklamen på svensk Tv för ett känt chipsmärke:
"nu är det dags för Fredagsmys, om det så är det sista jag gör.."

Hmm, skall det vara så?
Nej, igår insåg jag alltså igen att vardagarna måste få en "uppgradering", att de måste bli efterlängtade, välanvända dagar annars får jag också "för lite tid med mina kära".
Hur skulle jag klara av att trycka in all min önskan i bara två dagar?
Jag behöver minst SJU per vecka, ibland är det knappt de räcker till!
Bestämt mig nu att hitta något unikt och efterlängtat med varje dag och precis då, just precis då insåg jag att - det är ju Torsdag (dvs igår)! Det är ju Fredag imorgon..
Kändes som en bekräftelse på att jag är rätt ute.

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet!"
Så stod det i ett mail jag fick i förrgår..
Precis! Det går inte bara att vänta på helgen och festen, man måste njuta vardagen och dess frukter också! Annars blir man för alltid stående på en och samma fläck!
Carpe diem!