Arbetshelg!

När jag satte mig i bilens framsäte, lät ögonen fokusera på den rullande vägen och snöflingornas dans över vägbanan kände jag hur trött jag var!
Det är ok, det är verkligen ok, att vara trött efter en intensiv helg med många möten, omvälvande resultat, både positiva och mindre positiva, personliga möten på kvällstid och en familj som man vill skall ha det bra.

Jag undervisar ju i att energiskydda sig, att hålla upp sitt fält, att släppa rätt saker i rätt tid och i nio fall av tio klarar jag det numera. Träning ger färdighet!
Men inte denna helgen tänker jag och tar en tugga av mitt Ingrid Marie äpple och hoppas att frukten skall fylla mitt förråd långsamt och milt, såsom sig bör. Jorda och släppa!
Jag vill bara hem! Hem till tvätten, disken, maten, amningen och min säng.. Allt det där som gör mig jordad och grundad.

Otroligt tacksam ser jag på min make som lotsar oss över dessa isfläckar, snövirvlar, överförsiktiga bilförare och vägen marodörer. Jag är så tacksam att han kör, själv hade jag nog inte klarat det. Det hade blivit en natt till i K då.. Kanske på gott, kanske på ont men som sagt, ju nu vill jag bara hem!

När jag sluter mina ögon känner jag spänningen mellan mina skulderblad, överutnyttjandet av mina änglavingar - hann du med, käre guide?
I pannchakrat ser jag en törnekrona cirkulera, den river och sliter blodiga hål runt kanterna och den spinner och spinner och spinner..
Hara reagerar med att stanna helt. Kompensationen är igång.
Jag lutar mig längre bakåt nedåt i sätet, skickar ljuset från fötterna och uppåt, försöker fylla på med energi, jordenergi, den saknade energin. Det lugnar sig lite, jag slappar lite..

Det är flickan jag måste släppa, den lilla, hon som överraskade mig med sin historia. Så små barn skall inte ha så lång historia, inte så mycket att förtälja med sin energi. Det var min mamma vibb som stod vidöppen efter mitt tidigare möte med Selma, jag glömde stänga den.
Nu betalar jag tungt. Hon var värd det bestämmer jag, hon var värd att jag blottade mig liksom hon blottade sig. Kanske var det den enda möjligheten till ett möte på djupet?

Vi är hemma, rent fysiskt. Jag är mera hemma hos mig. Reparation pågår.
Tur att det fanns en Söndag att göra det på. Njut din vecka!