Tanka längs vägen..

Såsom stora amerikanska plan kan tanka i luften tankade jag i vardagen igår..

Tramp, tramp, tramp, stadiga steg på nyfallen snö.
I walk when I walk, I walk when I walk, I walk when I walk, when I walk, when I walk.
Mitt huvud mal mantrat och tankarna tystnar. Det enda sinnet klarar av att ta in förutom mantrat är ljudet av skorna på snö.. Vilsamt!

Fyra bebisar på en matta, några få leksaker, ögon som ivrig spejar emot mig, munnar som formar ord och leenden..armar som fäktar, kroppar som reser sig, kladdiga munnar.
Ner på golvet, den gröna bollen.. Se här, Selma! Se här, Iver.. Se här, Martin..
Bollen rullar, rulla bollen, bollen rullar, rulla bollen.. Inget annat sker, fokuserar mina ögon på bollen och mottagaren. Kaffebordets surr försvinner ifrån oss, mattan blir vår ö.
Här bor vi, bara vi och bollen, bollen som skall rulla, rulla, rulla..Ingenting annat behöver vi!

Kyrkans tak, mjuka täcket, in med barnen under det ljusblå tunna tyget.. Nej, det var inte meningen, mammor får inte plats. Jag bryr mig inte, är Guds barn idag.
När såg du senast ett tak genom ett genomskinligt ljusblått tyg? När drömde du sist om havet?
Armar som fäktar, händer som försöker fånga.. Sången som ekar, stark och klar mellan väggarna. Så kommer det en bölja, en STOOOOOR bölja.. Så en liten bölja, en LIIITEN bölja..
Jag förnimmer havets rörelse i kroppen, känner hur jag rensas, hur jag blir ren på insidan och hur jag kommer närmare hemma..

Nya sånger, klara röster, barn som rör sig, barn som lyssnar.. Så stiger ett nytt ljud emot taket..
Någon vill vara med.. buuuuiiiii, rrrrskaaafffnnn, puuuiii, mmmmm...mamamama issssiisiis.
Stora leenden, Selma försöker sjunga.. Gemenskapen lyser ur hennes ögon, hennes fokus på rösten, hon försöker följa, ser och följer.. Knacka, knacka på bongotrumma.. Knacka, knacka, blir glad av ljudet, tempot.. buuuuiiiiiii, mmmmm, papapapapapapapapapaaaaaaaaa..
Hon är här, jag är här, vi skriver i vår bok, leenden som möts.. Hon smälter hjärtan, hon smälter mig.. Vackra smula, underbara duracell-kanin!

Nästa stund i min famn, vi virvlar i vår dans.. Hög skrik emot skyn, fäktande, krängande kropp..Vill mer, vill mer, vill mer....IIIIIIIIIHHHIII! Hennes energi, hennes skratt..
Skratt från andra håll, värmen emot oss båda, friheten att vara, friheten att uttrycka..
Heja Selma, du är min hjältinna!

Detta var bara förmiddagens tankningsstationer.. De kom fler.
Det gäller bara att se deras neonskylt i mörkret och igår var jag hemma.
Tack och lov!