Kreativa dimma!

"Mamma, det är Fredag idag. Jag får vara uppe så länge jag vill ikväll"
Hör jag från hennes rum medans hon klär på sig och mitt huvud spinner till.. Vaddå FREDAG?

När man är mitt inne i ett stort projekt, jag menar, verkligen dyker in i det så blir tiden på ett eller annat sätt något oviktigt och lite abstrakt. Såklart förstärks det hela av att man jobbar för och åt sig själv.. Det innebär ju att ingen kräver in timrapport, ingen frågar när man gjorde ditt eller datt. Det görs när man har tid.
Ibland innebär detta efter favoritfilmen kl 01:20, ibland innebär det 05:15 på morgonen bara för att kreativiteten vägrar lämna systemet.
Det surrar som syrsor, man vill inget annat än vidare..

Så kommer då det andra - jag vill ju vara med min familj, vill vara i den närvaro som alla suktar efter så hett..
Men det behöver inte vara ett motsatsförhållande har jag insett!
Jag kan faktiskt få ha både och!

Se på spjuvern ovan! Hon håller mig i verkligheten, hon Claire, med sitt schema, sina möten, sina läxor, sitt fantastiska babbel dagarna i ända och så bidrar hon titt och tätt med galna uppslag till mitt projekt. Utan att hon vet om det själv..
Ut i nuet, närvaro, in i dimman och kreativiteten, ut igen för nu pockar någon annan på uppmärksamhet..
BOM! Selma kör gåstolen med full kraft in i mina hälsenor och jag faller nästan ner i soffan.
AJ SOM F...Stort flin från min dotter! Ingen dimma här inte!
MAMMAMaaaaa, jag vill ha MAT! säger surrynkan under underläpp.
Okej, skall bli!

Min make är inte lika brutal, tack och lov, men han kan locka mig ut med de mjukaste cirkulära rörelser, lätta, lätta fingerspetsar på min arm i soffan kan få mig att lämna kreativitetens dimma och bara vara med honom i soffan. Smaskandes märgen ur livet självt..
Fast å andra sidan.. Beröringen kan hoppa rakt in i projektet senare, bli en del av det och ge en halvbra bit liv..

Det är skönt att ha fattat att jag är både och. Det gör mig hel och lycklig, då min kreativa dimma funnit sin plats och sitt uttryck. Det tog fyrtio år, hahahaha..
Tur att jag har minst fyrtio år kvar! Må Gud hjälpe oss. Trevlig helg!