Gull!

Fascinerat ser vi hur den unga norska skidskytten tar sig an hela världseliten, hur hon bara går och går som en maskin och när hon passerat mållinjen är det ingen maskin vi möter utan en späd liten älva.
Flickan från Lesja. Byn som inte ens är ett hål i väggen, utan snarare ett hål på fjället, i fjället..
Historien går från hur hon då hon på ungdomsskolan skriver om sina mål i livet, på det pappret stod bara en sak, OL i Vancouver 2010!
Till starten häromdagen, fiaskot och hur hon med penna, papper och sin coach hjälp vände på steken och tar OL gull.
Från det maximerade, till den minimerade, tillbaka till att maximera..

Osminkad står hon framför kameran, språket är lika osminkat men ändå rent som en fjällbäck.
"Hur var det att vandra omkring här i målområdet, bli gratulerad och inte veta säkert?"
"Egentligen var det ganska så jättevidrigt!"
Inte direkt det svaret som en mediatränare skulle ha uppmanat henne att säga men hon är inte där ännu, inte stilade, inte sminkad, inte "maximerad" på det sättet och jag hoppas hon aldrig blir det.

I denna jättecirkus som idrotten har blivit söker mitt öga efter förebilder, efter den styrka och stamina som förr kunde bringa tårar till mina ögon.
Sådana "vanliga" människor, som gjorde det ovanliga. Sådana som vågade stå ut men ändå vara små. Som vågade maximera när det gällde, för att sedan minimera när tid var..
Som ingjöt mod bland oss dödliga i TV sofforna, runt spåret, så berörde och berusade.
Många av dem är så lika idag att jag känner det som om de kommit ur en kopiator, stylade, mediatränade, vill inte sticka ut, vill bara maximera en sak, sin inkomst.
Det är inget fel med att de tjänar pengar på det som de gör men jag föredrar att se någon lyckas som har sina prion på rätt ställen..

Heja Tora Berger! Gratulerar med dagen! Må det komma fler sådana för din räkning..
Jag håller kollen på dig, skall bli spännande!