Lyxig prinsessa!

Irriterat jobbade jag med att pressa ned foten i gympa skon.
Vänster fot, bredvid lilltån, blålila utgjutning, rejält svullet, gör ont att stå på om jag belastar foten som man brukar... Går jag däremot lite på fotens insida så går det mycket bättre.
Nu skall jag alltså ha ned foten i skon. Jag skall på träning, skall till min grupp, veckogruppen på gymmet.  Tokig?

Nejdå, Pt:n D har aviserat spinning och jag har prövat min vanliga cykel på gården under eftermiddagen. Jag kan trampa, den känns men det går och jag vill inte missa en endaste gång.
Gå på foten är däremot svårare, lika så få på en sko, tydligen.

I receptionen möter jag D som genast rynkar pannan då han ser mitt haltande men börjar istället med att be om ursäkt för ett missat mail. Jag säger att jag ursäktar honom och han erbjuder sin axel som krycka.
Jag byter skor, hänger in mina saker och när jag kommer ut står han fortfarande och väntar, "kryckar mig vidare" emot gruppen, vårt rum.

Vi diskuterar veckan som varit. Alla får plats och sen tar vi oss emot spinning salen.
Jag vet hur jag vill ha min cykel men det är många nya så D glider runt i salen, hjälper alla komma till rätta och passet drar igång. Intervall cykling...

Vid första pulstopps vilan får jag bra tips om vad jag kan göra för att avlasta foten, för att få ur lite ev mjölksyra ur musklerna, får mitt styre fixat..
Han glider vidare och jag ser mig lite omkring och de som inte tillhör gruppen fullständigt tok stirrar på oss. Jag kan se deras hjärnor gå på högvarv... ett gäng med varierande tjockisar som har ett PRO (en välutbildad PT som glider emellan oss).  För att säga som Mauro "De mååååste undra..."

Jag flinar för mig själv. Foten känns rätt ok, det gör bara lite ont och jag orkar trycka på lite, pulsen stiger och plötsligt är han där... Handen på cykelns reglage, ett stort flin, ögon som mäter mig..
"Okej, då kööööör vi... 1 min... Kööör".  Han vrider på reglaget och jag ställer mig upp, nu j..lar!!

Minuten senare sitter han på golvet, trär försiktigt av min sko, undersöker foten (sjukgymnasten i honom), ser upp på mig, skakar på huvudet, munnen mimar: "Din idiot!!"
Tränaren kliver fram: " Du måste avgöra... Kliva av eller köra vidare. Gör det ont?"
Jag skakar på huvudet, INTE kliva av! KÖRA!
Klapp på axeln, mera pepp, mera tips!

Jag kommer på mig själv med att le, le stort.
Känner mig som en prinsessa, en lyxig prinsessa... På ett gym.. Svettig till max.. på en cykel.. osminkad och med trasig fot..
Jag linkar ut, får en high five i dörren, ett leende, ett "jag mailar om en stund".
"De måååååste unnndrrraaa...."  Mega flin!!

Ser du en idiot på ett gym, illaluktande, svettig och högröd.. 
Komihåg - Lycka är en egen PT!

Pain is temporary, pride is forever (mitt träningsvalspråk ;-))