Den medicinska vetenskapen och allt som involverar människokroppen och psyket sliter med ett "pyttelitet" problem.. Hur skapar och formar man kunskap så att den kan läras ut samtidigt som man tar hänsyn till att var människa är sin individ?De gamla kineserna är inget undantag. De har mätt upp alla kroppsdelar, gjort tydliga avstånds bedömningar t ex underbenets utsida är 16... Ja, vaddå?
Jo, 16 CUN. Det uttalas "sun", inte Engelskans "söun" utan "sun" med kort u.
Vad är då detta cun? Jo, ta en titt på din tumme.
Böj den lite, gärna in emot handflatan din, den leden närmast din tumnagel - kolla in den. (se bilden högst upp till höger)
Lägg andra handens pekfinger och tumme på var sida om just den leden.
Bredden du skapar då är DIN CUN.
Alla mått som kineserna skapat är baserat på denna, din egen CUN.
Så när jag skall finna en punkt på ditt underben, du minns, det som var 16 cun på yttre sidan så måste jag börja med att kontrollera storleken på din tumme. Jag jämför den med min, lägger till eller drar ifrån utifrån just DIN storlek.
Sålunda blir alla mått på din kropp uppmätta i din cun när du går till din akupunktör.
Ett underbart sätt att integrera och kombinera individualitet och vetenskap i min bok.
Alla bär sitt eget mått med sig, helt suveränt.
Exakt hur de kom fram till detta vet jag inte. Kanske finner jag det i någon bok senare.. Kanske inte.
Jag har långsamt börjat acceptera att kineserna samlade på sin kunskap långt innan vi gjorde det och ingen vet hur.
Att läsa om hur virus och bakterier beskrevs för 1000 -1500 år sen är helt fantastiskt.
Man kan inte låta bli att undra hur de fick till det...
Tyvärr har jag inte tid att bry mig om det nu... 27 punkter väntar tills på Måndag.
En del innantill läxa med massor av cun.
Ha en fin helg! KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar