Konsten att vara i ett nätverk..

Eller handlar det snarare om att "välja att vara i ett nätverk"? Eller kanske tom ibland både och?

Jag medger att det kändes tungt igår... Att påbörja en ny termin och dessutom rivstarta med punkt och meridian lära. Det är hårda timmar och man måste vara mycket gott förberedd.
Väl ankommen till skolan promenerade jag till vårt föreläsningsrum och möttes där av T & S.
Breda leenden, varma kramar och tillönskan om ett Gott Nytt År och så drog "uppdateringarna" igång! Vad hade skett sen sist? Hur hade vi haft det..?

Detta är inte särskilt underligt. Vi, det vill säga, T, S och jag, tillhör en grupp i klassen som snackar en del, både med varandra och i undervisningen.
Vi driver på studiegrupper, studentgrupper, frågestunder och sociala sammankomsten plus-
vi gillar varandra!! So far so good...
Så kommer nästa S in..  Hon och jag skrev grupparbete tillsammans och efter detta har hon mjuknat, visat sina starka sidor och kommit fram mer och mer.
Samma glada återseende där, samma kramar, liknande frågor.


Så rullar folket in...Kramar, breda leenden och E - som jag knappast umgås med, ja, så där till vardags ger mig också en stor kram, ställer sig nära och frågar om helgerna på sitt lite försynta sätt. Jag känner att jag blir glad...
Känner mig accepterad, omtyckt och som en drivande kraft i gruppen med så mycket kärlek runt omkring mig. Samtidigt noterar jag att nästan alla låter bli att krama två personer i gruppen.
Jodå, de får breda leenden, de får tillönskan om ett Gott Nytt År MEN det blir liksom inte mer.

Jag stannar upp och tänker till... Varför valde jag själv att agera såsom jag gjorde?
Jo, för att dessa två tjejer sällan eller aldrig är med i diskussionerna, för att de aldrig bjuder in, för att de känns avvisande.  Katten på råttan, råttan på...
Om de nu verkligen vill ha kontakt så är de illa ute, mycket illa ute då signalerna tolkas lika av alla.
Valt eller utvalt?

Själv har jag inte möjlighet att vara med på allt heller. Vi har barn, vi har hus, hund, fritid och sånt tar tid men jag har varit noggrann med att höra av mig. Att kommunicera, berätta, dela, lyssna och vara närvarande när jag är där och det har betalat sig.
Skolan börjar långsamt bli det nätverk jag önskar mig och det har ju bara börjat.

Varför man väljer att stå utanför kan jag bara spekulera i.. de har säkert sina skäl.
Eller i vart fall hoppas jag det. En vald ensamhet måste vara klart bättre än en som man blir tilldelad emot sin önskan.  Jag kanske tom skall fråga någon dag, jag.
Så dum är jag!  Undrar om jag får något svar?

Året är igång på allvar... Det känns tryggt!
Kram