Den frågan brukar komma rätt ofta... Barn är duktiga på att ställa den liksom de vuxna som precis startat sitt andliga sökande.Vaga hintar om att "själen bor överallt, själen är närvarande i allt så länge vi lever" osv varieras med (i andliga kretsar) "själen har tre fästen i kroppen, hjärta, mjälte och hypofysen och den inkarnerar någonstans runt den/efter den tredje månaden".
Allt detta brukar oftast leda till, fler frågor och frågor som man sedan inte kan besvara.
Det är lite med själen som med Gud, man har en tendens att peka emot huvudet (himlen) trots att man på ingen sätt tror att det är någon form av "tron" eller "högsäte" däruppe.
Jag anar att man kanske blandar ihop det mentala med själen även om man känner skillnaden, om man stoppar upp, om man känner in.
Kineserna däremot väljer att verkligen låta själen vara "närvarande i allt" genom att ge dela upp vad varje organ gör, vilken känsla som är kopplat till varje organ och, inte minst, vilken del av själen.
Nu är det inte riktigt så enkelt... Det är inte "Bang - den känslan = den delen av själen", nej, det funkar såklart efter en sorts "katten på råttan, råttan på repet" metod men den ger lite mer att gå på.
Den ger likt kattens nystan, en tråd att dra i, någonstans att börja..
Lungorna t ex innehåller något som kallas Po eller "The animal" soul. Denna "delen" av själen handlar om hur vi handhar vårt känsloliv och de prövningar vi möter i livet, vardagslivet.
Det står i texterna att Po är ansvarig för att vi lever i ögonblicket, att ögonblick läggs till ögonblick och att livet känns "färdigt" inom oss. Med Po intakt kan vi också överblicka helheten redan i situationen och handla enligt den helheten istället för reaktivt och instinktivt.
Genom dessa färdigheter blir lungorna också kopplade till intuition och inspiration.
Ja, där blev det en lustig ordlek... Lungan är ansvarig för inspiration.
Precis! På två sätt.. Andning och kreativt, nytänkande från själen. Sålunda är lungorna speciellt känsliga för sorg och tvivelaktiga situationer där vi känner att vi inte förstår varför någon eller något behandlat oss på det sätt de/den gjorde.
Hm, låter detta logiskt?
Själva livet här på jorden börjar ju med ditt först andetag. Den sekund då du börjar ditt liv här, i denna vandringen - din inspiration... Ditt räknande av ögonblick för ögonblick.
Lungan har också många uppgifter vad det gäller distribution och skapandet av livskraften och även den sk "skyddande kraften" dvs med västerländska termer "immunförsvaret".
Som jag inte får plats att gå in på här men även detta låter väl vettigt med tanke på alla "andningstekniker" och andningsterapier som finns därute, eller?
När jag med min bok i handen sitter och tyst kontemplerar detta på en "västerländsk klinik" så ser jag plötsligt ett flygblad... Ett reklamblad från kliniken där man erbjuder en eftermiddagskurs i att se hur "kroppen och själen är sammanlänkad".
Leende ser jag att det är en läkare som håller i kursen och han uttrycker sig i stora ord... någonting i stil med: Nu är det minsann dags för patienterna att komma in i verkligheten, i dagens tänk och inse att man inte längre kan separera kropp och själ - man måste ta hand om båda! Annars blir man aldrig frisk!"
Han avslutar med att säga att om man inte är frisk nog till att träna något annat, tja, då kan man alltid träna hjärnan för det finns slående bevis för att den kan uträtta storverk.
Hoppas han når breda lager med sitt budskap! Hoppas han har det bra på sin arbetsplats och att ingen ler åt honom i mjugg.
Det är verkligen dags nu.. Att visa breda lager att "hjulet redan är uppfunnet" - för att tala i bilder.
Men då måste alla först våga stå för sin klokskap, sin kunskap och det som de alla intuitivt vet.
Precis som kineserna lyckligt flinar åt västerlänningens behov att bevisa allt... De har sina egna metod för "kvalitetschecken" men det är en helt annan blogg.
Ge dig ut... Andas! Låt dig inspireras! KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar