Varde ljus.

"Där hänger på boklådsfönstret en tunnklädd liten bok. 
Det är ett urdraget hjärta som hänger där och dinglar på sin krok!"
                                                                     August Strindberg. 

Ett nytt år har börjat... Det känns på energierna. En del av mina vänner snubblade rakt i knät på förändringen igår, förändring vi alla känt på oss skall och måste komma men som ingen vetat när.
Champagnekorken drogs ur flaskan och med den kom det nya farande i en kaskad av ljus, bubbel och väta.

Jag observerade skeendet inom dem och mig själv där jag satt på kammaren och filade på min egen strävan, min önskan om att lägga tid på studierna i tid, min önskan om att uppfylla mina åtaganden "inom rimlig tid".   Skrivandet landade i min hand, nu såsom alltid och jag påmindes om tidigare möten, glömda verktyg och koncept.
Löftet var att skriva en text om Mindfulness, en text till en magisteruppsats i samma ämne och detta löfte förde mig till landet av gamla älskade böcker, tidigare träning i samma ämne..

Anna Kåver har skrivit en underbar bok som heter "Att leva ett liv, inte vinna ett krig." som jag nu via den digitala världen kunde bläddra i igen och i sitt intro skriver hon om "skrivandet i sig".    Jag dras med, känner igen mig, berörs... Är läget nu? Dags att hänga mitt hjärta på boklådsfönstret?
Tid att blotta?

Telefonsamtal från fjärran ort, nya websidor ser dagens ljus... Nya arbetsmöjligheter, helt nya koncept.
Vill jag vara med? Klart jag vill! Jag saknar klientarbetet, resan från frågan, genom nyckelhålet till ljuset och det nya. Otåligheten river min buk...
Studieböckerna faller nästan ned från bordet då jag inser - mindfulness var det, ja.
Min vackra ord om varandet, se perspektivet från en örns vinkel och inte från grodans. Båda behövs men jag är duktig på grodans när jag är otålig.

Att acceptera sin vardag, sin helhet utan att fly, förvränga eller döma innebär inte passivitet.
Det är ju bara själva insikten vi pratar om här.. Det betyder inte ens att vi avstår från att söka förändring utan enkom att vi slutar föra krig emot oss själva.
Förändra det som förändras kan och finn sedan ett sätt att i acceptans relatera till det du inte kan förändra och lev med det. Låter enkelt men är mera komplicerat att genomföra men det går, det gör det!

Min vardag är numera att bygga på mitt kommande verktyg, med tålamod, med flit, med en idog och rejäl arbetsinsats.  Ett starkt fort av alla bitar som är jag. I detta nu har jag möjligheten att bygga som jag vill, tänka och bygga om. Den gåvan är mig given.
Inspiration skall jag finna från de källor som blottas i dagen under min färd och vägen framåt innehåller enkom allt det jag fyller den med.

Så var det skrivet.. Where focus goes, energy flows!
Amen!