Mina assistenter, kärleken till jobbet och lilla jag!

Kärleken till mitt jobb går inte att beskriva, det är en sådan stor del av mig.
En vän till mig ställer alltid frågan till sina studenter:
"Om jag tar ut min hjärna, den är fortfarande funktionell och lägger den på bordet framför mig, ser på den. Är det då jag som ser på min hjärna eller är det hjärnan som ser på sig själv?"
Fånig liknelse men så är det för mig, du kan inte skilja mig från jobb delen i mig.  Tack och lov.

Att lämna mitt andliga team hemma har jag också gett upp vid det här laget. Det går inte, de knackar alltid på ändå, när det blir för krisigt, när något viktigt skall upp.
Det gäller inte bara mina kanaliseringar, det gäller alla typer av konsultationer men typen av klient gör att jag väljer om jag skall säga något eller ej.
Inte alla gillar det, inte alla är redo. Förståeligt, inte alla gillar rummet fullt av okända energier.

Många terapeuter jag känner önskar sig en assistent, någon som kan boka åt dem, någon som kan ta ut nålar, som kan ge ett handtag här och var.
Jag har inte en assistent, jag har många, tack och pris, och ingen av dem behöver jag betala.
All min tacksamhet till dessa vänner och jag vårdar vår kontakt ömt, utan dem, ett fattigare liv och mycket svårare som terapeut. Få dem att städa kliniken, ta betalt och så, ja, där är jag inte än men skam den som ger sig. ;-)

Idag ville de styra, de ville berätta om hemligheter till en homeopat klient..
Jag slet, bet mig i tungan, hyssjade dem men till slut, de vann. Jag är lite ringrostig men inte dum, såklart var klienten redo, såklart lade de orden i min mun och klienten nickade ivrigt.
Medan vi pratade framträdde fysiska symptom på hennes kropp, fysiska märken av något som inte hänt i detta livet.
 Mitt team lade inte orden i hennes mun, de talade i allmänna termer, hennes kropp svarade. Allt jag gjorde var ta fram en spegel, visade henne och polletterna fick trilla ner, av sig själva. 
Förberedde henne på jobbet som ligger framför henne, klargjorde för mig vilket medel som var det mest lämpliga med just den bakgrunden. En information jag knappast hade fått fram annars. 

Resten av mitt jobb var så att säga bara "ramverket".
Lärdomen för mig är lika stor som för klienten, jag lär med varje möte, ringrosten faller av.
Nu är det alla verktyg på bordet, jag väljer allteftersom det sker.

Det nyaste verktyget, ett jag gärna vill rekommendera är Doreen Virtue & Radleigh Valentines Tarotlek. Normalt sett har jag lite svårt att "rekommendera"nya verktyg men just denna har lek/deck har fascinerat mig. Dessa två ljuvliga ljusarbetare har jobbat hårt för att behålla grunden i tarot men ändå prövat att skapa en otroligt kärleksfull lek, med de vackraste, vackraste bilderna.
Om man inte vill jobba med tarot kan man bara beundra bilderna i denna lek, men intentionen är, använd den.

Påmind om min passion, om lyckan i livet sjunker jag ner i soffan och bearbetar det nya från idag.
Tack, tack och tack, jag känner mig otroligt liten i allt det stora men vad gör det när jag är en del av helheten. Som Doreen alltid påminner: "When nervous, focus on service!"

Vad pirrar i din nackrot? Från magen, inte från huvudet. 
Känslan är den som måste få tala.
Find your passion, Live your passion & Blessed Be!