Bekräftelsens oändliga stresscirkel.

Bekräftelse är modeord. Ett relativt nytt ord hos gemene man, för ca 20-30 år sedan gjorde det sitt inträde i folkhemmet. Tidigare var det bara ett ord som användes i specifika salonger, hos psykologer, hos de religiösa.
Jodå, bekräftelse handlade om att bekräfta sin tro..Till eder bekräftelse i tron. 
Man bekräftade sin tro genom dopet, genom konfirmationen, genom tillhörigheten.

Senare på 1800-talet blev bekräftelse ett ord som användes om ev bevis/bevisföring.
"Han fick sina farhågor bekräftade" eller "han fick bekräftelse på det han trodde"
Idag undrar var och varannan förälder om de bekräftat sina barn på rätt sätt, om de själva blivit bekräftade, och om inte, vad göra åt saken.
Den individualistiska samhällsutvecklingen har banat vägen hitåt och forskarna är eniga,
vi har blivit duktigare på att ge varandra ytliga komplimanger i tid och otid.
Fråga ett blir - varför är det så och gör det någon skillnad?
Fråga två - vad sker när någon gör något verkligt "stort och annorlunda"?

Låt oss vara lite rebelliska (och missa lite bekräftelse från kontrollmänniskan) och ta oss an fråga två först.. Även här är forskarna eniga, vi bekräftar varandra i det lilla hela tiden.
Allt du egentligen behöver är ett facebook konto för att se detta hagla runt, men faktum kvarstår, när någon gör/orkar/eller har lust att gå långt över det vanliga så blir det väldigt, väldigt tyst.
Spännande, inte sant?
Vad sker med konkurrensmänniskan inom oss då? Eller är det kanske den lilla människan?  Vem är det då som inte "orka upp" att berömma det nya? Eller vem är det som letar fel för att "ta ner" det storartade som åstadkommits?
Det finns det många olika teorier om och antagligen är det lika individuellt som de fall som undersöks.Spännande dock, vi kan berömma grannen som så duktigt bakat muffins men vi kan inte klappa den i ryggen som bestigit Mount Everest eller skapat en brunn i Afrika.

Bekräftelse kan göra underverk, den kan göra oss gladare, modigare och starkare.
Om den landar i något.  Har personen i fråga en underliggande känsla från sin barndom att den inte duger så gör bekräftelse ingen nytta alls.
Forskare liknar det vid att hälla vatten i en sandgrop på stranden, hålet blir aldrig fullt, det bara slammar igen. "Bekräftelsenarkoman" myntades i Sverige för några år sen, "bekräftelse junkie" är slangordet som ofta haglar numera.
Vattenspannen som fyller hålet en sekund, sen är det dags att leta efter nästa.

Den individualistiska, stressade värld vi skapat är en fantastisk jordmån för en bekräftelsenarkoman - det finns ju ingen tid att landa i det egna, bekräfta det egna, lära känna en vetskap inom sig.
Hur gjorde de förr utan facebook, twitter, Instagram osv var frågan som uppkom i diskussion häromdagen. 
En lösning kan vara, de hade tid. De kunde känna in vad de gjorde, de slutade när de var trötta/nöjda/ behövde reflektera och så kunde de fortsätta igen. Det fanns ingen där att bekräfta dem, i vart fall inte i ögonblicket och ögonblicket tillhörde då dem. Inte någon annan..

Forskarna säger att bristande samvaro, bristande tid för varandra gör att detta berömmande på ytan i tid och otid också blommar upp, så till den grad, att den typen av beröm blir betydelselöst. Kanske något att tänka på när vi bekräftar våra barn? Andra vuxna i vår närhet?
Lösningen på "vatten i sandgropen" är ingen lätt sak. Att gå inåt, koppla sig till sitt inre, lyssna.
Emotionell och/eller kognitiv beteende terapi är forskarnas rekommendation, allt för att lära mer om den man är och hur ge till sig själv.

Själv tror jag, och ibland hoppas, att den värsta "mobil eran" snart är passerad. Att vi alla slipper vara mobil zoombies och att högsta livskvalité är när man inte har tillgång till mobil, nät etc.
Balans är alltid livets nyckel men först råder ofta kaos, pendeln åt ena hållet, pendeln åt det andra hållet, till sist, balans på mitten.

Finn en stund idag. Stäng av allt, lyssna på dina guider, ta råd från ditt team.
Se på själv utifrån dig själv och var stilla. Det finns egentligen ingenting du borde/måste just nu.
Låt din komplimang till dig själv vara genuin och du, du behöver inte ens posta den.
Direkt feedback. ;-)

Live with passion & Blessed be.