Finns en förlorad dag?

"Man måste alltid vara berusad! Det är allt, det är det det gäller.
För att inte känna Tidens förfärliga ok som krossar era skuldror och tynger er till jorden, måste ni berusa er, oavlåtligt!
Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, alltefter behag.
Men berusa er!

Om ni någon gång vaknar upp, på trappan till ett palats, i det gröna gräset på en dikesren eller i den dystra ensamheten i ert rum och redan känner ruset fördunsta,
fråga då, vinden, vågen, fågeln, stjärnan, uret,
fråga allt som flyr, allt som suckar, allt som rullarförbi, allt som talar eller sjunger
- fråga vilken tid det är, och vinden, vågen, fågeln, stjärnan och uret skall svara er:
Det är tid att berusa sig!!

För att inte bli tidens förpinade slav, berusa er, berusa Er utan uppehåll.
Med vin, med poesi eller med dygd, alltefter behag!" Charles Baudelaire.

Nej, jag är inte lika pessimistisk till livet som den gode Baudelaire, som då och då slår mig som en riktigt tvättäkta dysterkvist.
Däremot slogs jag idag av insikten när jag läste hans poesi att jag faktiskt delar hans uppfattning just här. Låt mig utveckla..
Jag satt i mitt lilla pörte och kontemplerade över tingens belägenhet eller mest brist på belägenhet då vissa element igen och igen tvingar mig att ändra mina planer och min dag.

Jag borde nämligen inte sitta i mitt pörte utan istället vandra de underbarast gator i ett helt annat land, men, men förutsättningarna hade ännu en gång spelat sitt sällsamma spel och jag satt nu och våndades över den förlorade dagen. Dagen jag borde haft, dagen jag visste skulle komma.. När jag läste Baudelaires dikt slogs jag plötsligt av den sanning jag egentligen känner så väl - jag äger ingen annan tid än nuet!
Nuet är den tid som skapas av mig, till det jag önskar, kort sagt, det blir vad jag gör det till!

Vill jag då glädjas över möjligheten att stilla läsa Baudelaire (och hans likar), skönt uppstödd i den skönaste av sängar? Eller vill jag våndas över den "dagen jag förlorat", de "upplevelser jag mist?
Är att göra det man finner njutningsfullt eller som Baudelaire väljer att kalla det "berusande" inte livet mening? Den verkliga meningen..
Vi hör hemma i dagen, inte i gårdag, inte morgondagen utan HÄR!

Min kloka coach säger alltid "Ät efterrätten först! Tänk om du inte skulle få plats med den för att du är alldeles för mätt av huvudrätten!"
Det hon menar är samma som Charles - samla på din "berusning", ditt ögonblick och var närvarande i ditt liv!
Jag instämmer stum av förundran.. Nu skall jag gå och berusa mig på korv Stroganoff och middagssnack! Trevlig kväll!