"Tror du att du är en traktor, va?"

Vissa dagar samlar jag på ögonblick och bilder. Har förstått att jag inte är den enda som gör det. Min man t ex kör igenom hela dagens "film" innan han somnar. Det vet jag för det har vi samtalat om och jag kan känna igen denna typ av "summering".

Andra dagar fastnar ord och uttryck i mitt sinne eller så har jag dagar av möten, dagar då kroppsspråk och interpersonell kommunikation (som det så fint heter) är det som lämnar spår i mitt medvetande.

Just idag väcktes mitt "ordbajsarsinne" till liv av kommentaren:
"Tror du att du är en traktor, va? Bara jobbar och jobbar.."
Bra fråga!! Tror man det? Tror jag det?? Behandlar jag mig som en traktor ibland eftersom jag är mitt eget arbetsredskap?

Nästa kommentar kom inte alltför långt efter och kan tyckas komma från samma person, som en uppföljning, som en del i en konversation MEN så var det nu alltså inte alls..
"Vad är lyx för dig? Vad skulle du vilja kunna unna dig just nu?"
Vad unnar en traktor sig tänker jag och ler inombords, en skvätt olja till, en ny fläktrem eller kanske ett par nya bakdäck.. Hihihi..
Plötsligt blir det hejdlöst roligt då jag ser de vårskor jag önskade mig under morgonen som de nya bakdäcken, min stund med magen, Selma och olivoljan blir såklart oljebytet...
Hon avbryter och insisterar- "Vad är lyx för dig?"

"Idag var lyxen att sitta här, äta räksmörgås och samtala med två högst intelligenta kvinnor" säger jag och inser att "traktorn" saknar en viss typ socialt umgänge.
"Mer? Inget smicker, tack" Hennes röst uppfodrande..

Lyx för mig är bara fötter i varm sand, min tacksamhets stund i stillhet om morgonen, starkt nybryggt kaffe, en kropp som lyder och inte har ont, ett skratt i telefonen, mitt Frey Wille armband, mitt Dior puder, doften av hav, varmt vatten, att få undervisa, tjuvlyssna, slippa titta på klockan, mjuk puss emot mina läppar när jag lämnar sömnen, fågelkvitter om morgonen, den hand som passar perfekt i min, sovmorgon då man hinner sova sked, höga klackar, sjunga i ett rum med akustik, vackra kyrkor, ljudet av havet, simma med delfiner, blommor på en vardag, barnets rörelse i magen, synen av hunden som hänger ut genom bilfönstret, min mans röst, en massage, rött nagellack, mina Aura-soma flaskor...."

Jag tittar upp från min uppräkning och inser att de båda tagit av sina solglasögon, att de stirrar på mig och sedan säger hon, frågeställaren: "Sa jag inte att hon är lite udda?"

Jovisst, även en traktor har massor med önskemål.. Om den bara behagar lyssna..
På sig själv!