Sov, Totte liten!

Bang, bang, bang.. Jag villlllll innnttteeee!
Så kändes det där jag låg på sidan, med en hand under magen och försökte slappna av tillräckligt mycket för att få massage. Graviditetsmagen stod som en handboll, stenhård och rakt ut!
Vad gör hon därinne egentligen? Skjuter rygg?

Mamma skall gå, gå, gå så att det vaggar skönt härinne så man kan sova.
Mammor skall inte sitta stilla och prata med folk, mammor skall inte ligga ner och vila, mammor skall inte ha tighta byxor som trycker i ljumskarna, mammor..SUCKA!
Kan någon som är så liten ha så mycket åsikter? Är det här en reflektion av den "lilla rebell" som skall komma ut?
Finns de som påstår det, att hon, Selma kommer att bli en motpol till min andra milda (nåja) dotter.. Undrar sa flundran.

Kväll och tyst, jag skriver lugnt tillbakalutad emot sovrumsväggen med många kuddar.. Sömntråden fångar mitt inre, jag stänger ner dator, glider ner under täcket och hittar en bekväm position på sidan. Sömn, ljuva gåva..

BANGG! Flytta dig, flytta dig, FLYTTA DIG..
Jag flyttar mig, snäll som jag är.. Ny BANG, nej, nej, FLYTTA DIG.
Jag flyttar igen och igen och igen.. Inget duger..
Tills slut tröttnar jag, vad vill hon? Sömndrucket inser jag att detta är bara början så jag börjar nynna:
"SOV, Totte liten! Världen är så biten... Slumra så kommer snart John Blund.."

Tystnad! ALLDELES tyst.. Lyssnar hon måntro? Jag slutar sjunga.. BANG!

"till en otäck hund. Dröm om hästgardistens krumma ben, dröm om Lördag när han ej har stövlar på. Ja, i dina drömmar, är din himmel blå!"
Ny tystnad, jodå, hon lyssnar och slutar busa runt, kanske framförallt slutar sparkas..
PÅ väg in i sömnlandet nynnar jag vidare..
"Sov, Totte liten! I hundens eden är det tätt emellan träden, sjungande hundar må du tro vyssar dig till ro! Allt i drömmen ter sig rosenrött, alla stackars vakter har du skrämt tills de har dött.. visst fick husse böta men det var det värt!"

Kanske inte den vaggvisa man vill att ens barn skall komma till världen präglad på men vad gör man?? Trött som man är har hjärnan inte många alternativ.
Det sista jag minns är att jag mumlade orden såsom min mor brukade göra när hon läste sagor och somnade - det var fortfarande tyst därinne.

Tydligen lyckade jag vyssa både mig och barnet till ro och sömns med mina oortodoxa vaggvisor. Alltid skönt med en första lyckad gång!
Sov, Selma, liten!! Innan världen blir mera "biten"..