Vad skall man säga?

Det är sällan så att jag blir "jätteställd"..
Ett liv som inneburit att jag först jobbat inom resebranschen och sedan som terapeut har lett mig till möten med massor av människor och få av dessa möten har blivit som jag tänkt mig.
Möten blir till i energin mellan människor och man kan nästan säga att delar av en själv blir till i mötet. Därför kan man glömma innan mötet ens börjar att man kan kontrollera det på något sätt, det är bara att flyta med, det som sker sker..
Självklart är det så att det finns sociala regler! Som de flesta känner till, håller sig till och detta underlättar.. Men det är som sagt inte alltid!

Igår skulle C hem till en klasskompis, en kille. Det var hans mammas idé.
Dottern skulle lämnas av henne kl 18:30. Resten av den storyn, om varför och hur kan vi ta en annan gång. Nåväl, nu hade C sällskap och underhållning för resten av em.

Vid 18:15 bestämde maken och jag att han och lillsmulan skulle ta en lur, jag skulle ta vårens första löptur.. Ni vet, den tröga, den utmanande.
Jag skrev en lapp till C lade på hallgolvet och gav mig iväg..
En halvtimme in i löprundan ringer mobilen, flåsande trycker jag upp samtalet då jag ser att det är ett lokalt nummer. I andra ändan, hon, mamman som förvånat undrar vart jag är.
Jag förklarar att jag tagit en löprunda och att maken sover i huset, det är ok att lämna Claire.
Då fortsätter hon att prata om skolan, eftermiddagen, träning i största allmänhet och vår nära anstående flytt..
Hmm, fundersam småjoggar jag för att hålla värmen samtidigt som jag försöker avsluta samtalet ca fyra gånger genom att tacka för idag. A point NOT taken som man säger på engelska.

Plötsligt som genom ett trollslag börjar hon babbla på Engelska, om solnedgångarna på den plats dit vi skall flytta, om hur mycket hon hatar 17 Maj..
Jag stannar, blir helt ställd.. Vad skall jag göra nu? Och framförallt varför..?
Förstår hon inte min norska/svenska? Är hon engelsk?(Hennes namn är ärkenorskt)
Inser att jag står still och bara hummar jakande och nekande medans hon pratar vidare i hundraåtti.. Till slut säger jag på svenska:
"Nej, nu måste jag löpa hem till Claire innan jag blir kall. Tack igen! Vi ses på trimmen imorgon!"
Hon svarar: "You bet!! Early rising, early bird.."
Trimmen dvs jympan börjar kl 20:30... Vaddå "early bird"?

Jag fattar fortfarande ingenting, inte ens idag när jag skriver om det..
Maken, som haft nöjet vid diverse föräldrarmöten hade dock sin bild klar för sig - ett klassiskt exempel på ett nutcase, enligt hans mening.
Jag är benägen att hålla med, då det mötet gick mig helt förbi.. Vad skall jag säga ikväll då?