Ibland lönar det sig..

Här i Norge har Röda korset ett pågående samarbete med några av de största matvarukedjorna.
Det funkar helt enkelt så att du pantar din petflaskor och istället för att "ta ut" din förtjänst i pengar så trycker du på en annan knapp och vips är du då med i utlottningen av två miljoner kronor. Du får din vinst eller förlust kupong i handen direkt, dragning där och då..

Eftersom lotteriet pågått ett tag börjar mängden med småvinster bli begränsad så matvarukedjorna har gått in och stärkt upp den biten igen. Vinner du inget från själva Röda korset står de med en liten present.. oftast något som såklart säljs i petflaska och på det sättet är cirkeln rund.
Claire och jag gillar lotteriet båda två. Dels därför att vi båda uppskattar tanken på att göra en god gärning men även för den kittlande lilla tanken av att vi nog kommer att vinna något snart igen!! Vi har vunnit en del små vinster och numera även varuhusets egna stimulantia.

För Claire har det nu fått en dimension till, hon kan ju få Coca-Cola när jag inte tycker att hon skall ha det! Vi försöker begränsa hennes drickande av just den drycken till helger och festligare tillfällen men vad skall man göra när hon vinner den??
SÅklart kan man be henne vänta till helgen även med denna flaska.. Men det blir svårare, det är ju hennes.
Igår åkte tjejerna och jag för att veckohandla för att maken skulle få jobba lite hemma i lugn och ro. Vi tog som vanlig med oss panten, spelade på petmaskinen och VANN..

Jag vann en flaska Coca-Cola, Claire vann TVÅ!! Lyckan total!
Handlingen genomfördes och väl framme i kassan upplyste den unge mannen där om att det var Coca-Cola Zero vi vunnit.. En cola sort jag inte vill att Claire skall dricka pga sötningsmedlen.
Gissa om jag på en halv sekund fick en mycket moloken ung dam?
Jag visste dock att detta hänt många gånger på den andra butiken så jag upplyste om detta, att vi minsann fått byta ut den vunna läsken emot valfri läsk.
Detta är ju ändå ert sätt att få oss att handla i er butik tänkte jag..

Den unge mannen var en god entreprenör och mycket service minded, han hajade galoppen på en sekund och svarade att naturligtvis gick det bra här med, om det gick bra på den andra butiken.
Varm i kläderna tänkte jag att nu är det minsann dags för min andra käpphäst, nu när jag fått någon att lyssna.
Vi har köpt barnmat i den här butiken några gånger och fått mat som gått ut på datum. Sålunda har vi börjat kolla alla burkarna och även igår fann vi godnattgröt som gått ut för flera månader sedan. Nu passade jag på att upplysa om detta..

Han såg genast mycket olycklig ut, beklagade omedelbart denna olägenhet, tillkallade en annan i personalen, skickade honom att kolla och rensa hyllan. Även han beklagade, tackade för att jag upplyst dem och rusade emot barnmats sektionen.
Sedan går den unge mannen vidare, han frågar först om det är en pojke eller flicka jag har i vagnen. Förvånat svarar jag att det är en Selma och då säger han att de absolut, under inga omständigheter vill att Selma skall bli sjuk. Nice, lite smicker tänker jag och ler.
Men då fortsätter han, ser frågande på mig och frågar om jag många gånger köpt barnmat här som varit dålig.
Jag berättar att det har hänt två gånger. Illa nog säger han och så tar han den barnmat jag lagt på bandet för dagen och lyfter den förbi kassan. Det minsta vi kan göra säger han och ber för fjärde gången om ursäkt.

Väl ute i bilen är Claire euforisk. Hon har sett, känt av vad som händer när man blir sedd, hörd i sitt ärende, att det ibland lönar sig att säga till.
Själv kör jag hem nästan lika nöjd! Det är skönt att känna sig ompysslad och att man som kund faktiskt fortfarande har rättigheter. Ja, jag vet!!
Det BORDE vara en självklarhet men det är det inte alltid.. Killen vände en missnöjd kund till butikens fördel. Undrar om hans chef vet det? Kanske det jag skall göra nästa gång, jag har ju fått blodad tand..