Sedan livet blev lite hektiskt under denna sommar har jag försökt att inte tulla på en god vana - att sova lite lunch med min ljuva unge. Jag behöver stunden av närhet, lugnet och den extra timme av vila som jag inte alltid fick under natten.
Allt detta är bättre nu men vanan är så underbar att jag fortsatt inte tullar på den, inte om jag inte behöver i vart fall.
Efter vilan följer sedan dagens HÖJDPUNKT - lunchdaten!
Japp, jag har en lunchdate varje dag!
Hon är kommunikativ, gladlynt, grymt hungrig, alltid på hugget och det dåliga bordsskicket uppvägs av hennes öppna förtjusning för mammas kokkonst.
Hon äter ALLT med samma glada min och månadens uppgift, som hon själv tagit på sig, är att bemästra skeden och kanske tom gaffeln..
Jag älskar denna lugna stund. Selma ler, stoppar i munnen, missar hälften, skrattar åt mig och den nedfallande maten men fortsätter trots denna lilla obelägenhet att skotta in.
Vi ser ibland på något Tv program som bakgrundsljud, ibland har vi med oss dagstidningen men lika ofta njuter vi bara vår konversation och vår mat.
Efter denna middags stund känner jag mig laddad för att ta mig an hela världen!
Tacksam för min glada sociala baby. Tacksam för den mat vi har på bordet.
Tacksam för att jag är "heldig" dvs har lyckan att få vara hemma så mycket som jag faktiskt får.
Tacksam för att jag får se min goding utforska världen, lära sig nya saker och att jag sitter på första parkett.
Det låter underbart, du verkar fånga dagen och njuta av ditt barn. Jag är så glad över att jag lagt all min lediga tid på min (nu 18-åriga) son för tiden går ju så fort och den tiden får man aldrig tillbaks.
SvaraRadera