Skylten nerplockad & en varm filt.

Helg - arbete i den gamla hemstaden.
Arbetsplatsen är lika trevlig som den var tidigare men något fattas.
Min skylt är nedplockad, jag har inget postfack att gå till längre!
Såklart har jag inte det! Jag får ingen post dit, jag jobbar inte där och ändå, ändå känner jag mig lite hemlös. Min bild borta från väggen, kunder som nyfiket frågar vem jag är..
Ja, den nya tiden har slagit sig in i vägarna, det känns, det märks och naturligtvis, det är rätt så.
Skylten nedplockad och mitt värv är någon annanstans...

Men vännerna, vännerna finns där i alla färger och former!
Jag har saknat dem under sommaren när jag inte haft tid att besöka dem, att jobba här.
De oändligt lååånga kramarna, som att få docka efter en natt ombord på en båt i storm!
Jag njuter närvaron, samtalen, beröringen, att få känna att jag fortsatt är en eker i ett hjul.
Hjul jag har varit med att skapa.

Att hinna få en flyktig beröring av en hand mellan två klienter..
Att driva in i ett timmes långt samtal över en middag.
Att få beundra det senaste inköpet, läsa det senast tillägget.. att få hänga över en öl i baren, skuldra vid skuldra och hinna andas in!
Få med mig alla aspekter av dem och känna mig så älskad!

Tack fina vänner! Ni känns som en varm, ljusblå filt när ni värmer min själ och jag känner att jag har någonstans att docka, något som ni visat för mig i helgen.
Jag landar, laddar och ser fram emot nästa gång!