Livets trappa.

Minns du den gamla bilden från väggarna på ålderdomshem - Livets trappa?
Om inte, ta dig en titt på den här bredvid. Barnet som kommer in vid rummets ena sida, samtidigt som de gamla går ut vid den andra...
Vad är då livets "höjdpunkt"? När är det och har det förskjutits de senaste åren? Märker man när det går "utför"?

Jag har alltid trott att det beror på mängden energi och att den är individuell.
Naturligtvis är det så, delvis men jag tror också att det finns en tid i livet att trappa upp, en tid att trappa ner. En kollega sa det till mig redan för många år sedan men jag trodde henne inte då.
Igår fick jag ett nytt kvitto på detta!

I mitt sökande efter mitt nya arbetsliv, mitt nya nätverk så har jag kontaktat "gamla" källor, dragit i kända trådar. Allt för att se vad som flutit upp, ge något för magkänslan att jobba med.
Kollegan i min ålder erkänner svårigheterna men ser också nya möjligheter, vill mera, har idéer att bolla.
Kollegan från igår kväll, den vise, den jag känt länge hade tvingats in i förändring och gillade det inte! Det hördes då mellan raderna, för den som lyssnade...
Jag hade svårt att höra det först, tyckte mycket lät bra, förslagen om samarbete, udda inslag.

När jag dock någon timme senare återberättade historien för min musa, ja, då stod svaret klart.
Här var det inte jag som fick draghjälpen, det var han som ville ha den av mig.
Slut på energierna. Nedtrappning.. Inget fel med det! Han har länge dragit ett imponerande lass i detta landet och många har honom att tacka för mycket.
Dock har jag inte så mycket att bidraga med än, ny som jag är här och jag har en gång lovat mig själv att aldrig bära någon igen, yrkesmässigt!

Det känns lite tungt. Jag skulle vilja hjälpa! Som att säga nej till att hjälpa någon över gatan...
Men jag behöver se om mitt eget hus också, jämföra hans med mitt och inse att vi inte är på samma trappsteg, att vi är på olika platser, i olika energi och på olika steg.
Det blir som allergikern och jordgubbarna - inget fel på någon av dem men tillsammans blir de en mindre katastrof!

Jag vill bygga vidare, bygga nytt! Jag tror att det går även om jag inser att det kommer att innebära ett helt nytt tänk... Tiden är inte över för alternativ medicin - det har just börjat.
Men för den gamla tidens medicin, för den gamla tidens utbildningar och skolor.
Hur skall då den nya se ut? Vad vill jag skapa? Hur vill jag "nischa" en sådan utbildning?
Vem blir med? Vem har energierna och vem väljer att stå kvar på perrongen??

Det får Oktober utvisa och...fortsättning följer!
Ha en fin sista Septemberdag!