Emotionell baksmälla...

På vägen hem orkade jag inte längre.. Orkade inte tänka, känna och analysera.
Jag slog på min ljudbok och lät Annas röst ta mig till ett annat land, en annan tid, en annan historia.
Till en början var det solsken, sedan mulnade det på, för att slutligen tokregna och åska - precis såsom jag uppfattade mitt inre, en liten del av allt.

A och jag har jobbat som små blå i helgen. Det tar tid!
Det var några år sedan någon orkade och hann städa, sjukdomen har tagit för mycket tid.
För att inte tala om alla kartonger som skulle sorteras, funderas över och minnas.
Det är i vart fall gjort nu, steg 1, nästa steg blir oändliga resor till soptippen men det får komma längre fram i sommar. TACK snälla A! Utan dig hade jag aldrig orkat!

När jag sent om sider på Söndagen gled in i min hemmahamn drabbades jag av känslan av overklighet. Mitt liv där är så lååångt borta, ett helt annat kapitel liksom.
Ett kapitel som inte skrivs eller finns om jag inte är mitt i det och det är jag inte, jag är ju här! Mitt i detta.. och vill vara det.
Det är inte okomplicerat för mig att rulla genom tiden..

Tankarna dras till filosofiska utläggningar om detsamma - att tid inte finns... att tid inte är linjär utan allt existerar samtidigt... att allt är en illusion utom det man är precis mitt i, precis just nu..
Oavsett om du tänkt dessa tankar eller inte så tror jag du vet vad jag menar.
Gårdagen gick åt till att landa, besöka en kollega för lite "påfyll" och hon lämnade mig med ytterligare tankar om världen och det jag behöver..

Idag skall jag aktivt jobba för att fylla på min kvinnliga sida, yin, det feminina..
Låta känslorna få lite spelrum att hitta rätt ställe, låta kroppen få vila, energierna fylla på - det blir bra.. Djupa rötter till mina fötter, lite meditation, lite färg, lite utomhus tid.
Ha en bra dag. KRAM