Finna någon åter!

Idag sitter jag med en klump av skir, ljusgrön lycka i min hand... Har redan tuggat på den en stund, faktiskt och funderat på om jag skall dela med mig av den eller ej.
Nåja, så hemligt är det inte men stort! För mig i vart fall...

Ibland har man svårt att utröna när man möter någon ute i världen om man berör den personen på samma sätt som man själv berörs. Det är en avvägningsfråga, svår att diskutera, svår att uttala till nästintill främmande.
Under mina år på långa, många resor berördes jag ofta av fantastiska människor, djupa livsöden och vi vandrade sida vid sida en stund innan tiden, avståndet, tankarna, adresserna, livet skilde oss åt. En del av dessa öden funderar jag på ibland, minns en liten sekvens av en händelse som berörde och så, vips, reser jag igenom tiden och tillbaka.
Kvar blir ett undrande... Vad hände med just henne/honom/staden/situationen?

Ibland tror jag också att jag missuppfattat sitsen.. Att bara jag berördes, att ingen minns mig, att det inte var ett riktigt möte för den andra utan bara "en bit jobb", "ett möte som alla andra" eller något annat tokigt!

Idag, just idag på morgonen, låg ett mail och väntade i min korg...
Ett mail från fjärran land, från just ett sådant möte!
En av mina japanska tolkar, som slutat på skolan och som jag därför tappat kontakten med hade sökt via nätet och hittat min svenska website (som skall stängas snart) och via denna mailat mig.
Att få veta att hur livet blev sedan, ja, faktiskt i detta fallet att få veta att K lever och har det bra med tanke på allt som hänt därborta värmde mig till tårar.

Mitt i mailet låg en länk till det vackra, uråldriga tehus som vi tillsammans besökte, satt på det brokiga golvet och såg ut på de vackra höstlövens färgrika mattan medans vi drack skummat japanskt grönt te och sa mest ingenting. Bara njöt.
K skriver att tankarna faller tillbaka då och då till denna stund, denna bit dragen ur tiden.
Dito, likewise... Jag har också rest till denna magiska plats då och då och förmätet undrat -
var det bara magiskt för mig?

Nu vet jag att det inte är så! Att känslan inte ljög!
En av mina "vänner" i hjärtat är tillbaka och jag låter det sjunga av glädje och bära dagen!
Namaste!