Små stjärnor att fästa blicken på...

Det är nästan så att jag inte vågar skriva det...
Kan det vara så att "proppen släpper nu"? Energiproppen... Är vi verkligen igenom?
Har vattnet med sitt kreativa strömmande gjort ett hål att flöda igenom i mitten?

Framför mig ser jag det igenpluggade röret och hur det fortfarande sitter en massa skräp på sidorna MEN i rörets mitt finns ett hål för ljuset att sila in genom. Kan det vara så? Är det möjligt?
Saker börjar fungera utan motstånd, små stjärnor att fästa blicken på dyker upp - är det möjligt?

Tur att jag inte visste att det skulle ta så lång tid, denna process av omvälvning och sorg. Tur att jag inte visste hundra vilka prövningar som låg på vägen för då hade jag nog struntat i allt. Inte heller har det varit en sak i taget, snarare "allt på en gång" (som vanligt).

Dags att börja dagen, Lördagen, åka med dottern till musikseminariet. Om några timmar skall hon spela sin klarinett inför tusen människor och tillsammans med en av sina idoler.
Hon klarar sig nog. Frågan är väl snarare - har mamma en stjärna att hålla sig i??
Ha en god Lördag!