Så var det dags!

Så var det dags... Att vända till de kartonger som står i Sverige och väntar!
Att organisera och göra pappas lilla stuga till min, till vår, till vår familjs.

Jag ser fram emot långhelgen. Finaste A bilar från ena sidan av Sverige för att hjälpa mig att röja, hålla handen, skratta, gå i skogen.
Luke får följa med härifrån. Kanske den stora/lilla hunden kan bota sin mörkerrädsla där mitt i skogen..

Jag skall göra sommarfint på mina föräldrars grav också. Det är det första stoppet... Kanske tom det mest "jobbiga" men jag skall se det som en stund av kontemplation, eftertanke och utomhus tid. De "bor" inte där, jag vet, jag känner men de som finns kvar i Dalom måste ha en plats att hedra dem på och jag vill den platsen skall vara fin! Såklart!

Med tunga steg gick jag därför till handelsträdgården igår.. vaddå välja?
Alla egenskaper jag ville att plantorna skulle ha gjorde det omöjligt - vackra, väldoftande, skall klara alla väder, klara sig utan omsorg nästan hela sommaren osv.
Med tårarna brännande mötte jag den äldre trädgårdsmästaren - ett möte att spara i livets bok!
Han förde mig försiktigt genom sitt rike, läste mig och mina ansiktsuttryck, valde åt mig, plockade, komponerade och lämnade mig nöjd vid bilen.
Mamma skall få tillbaka sin ros på graven. Pappa får sina små plantor och jag får mina små dekorationer, mina gåvor till dem.

Önska mig lycka till! Jag behöver det på vägen... Innan A ger mig sin första kram idag!
Håll också tummen för fint väder! Det underlättar om man skall städa en gammal stuga och sortera kartonger ute på gräset!

Till dig önskar jag en fin helg! Vi hörs på Söndag igen!
KRAM