Det slutna rummet.

Pionjärerna bland svenska deckarförfattare är, i mina ögon, Sjöwall och Wahlöö dvs Maj Sjöwall och Per Wahlöö.
Med sin svidande samhällskritik, läs 60-talet och framåt, skapade de en karaktär som idag är en av Sveriges mest kända Tv/film snut, allas vår Martin Beck.
Som vanligt när någon gör något exceptionellt i Sverige så blev de anklagade för att ha plagierat en inte helt okänd Ed McBain, något som båda förnekade med bestämdhet.

En av mina personliga favoriter är romanen med namnet "Det slutna rummet" i denna historien håller Martin Beck på att försöka återhämta sig från en skottskada och det traumat som det ger.
Supersnuten är alltså inte så "super" i denna boken...
Under konvalescensen tar han tag i problemet med ett dödsfall som skett under mystiska omständigheter.
En man återfinns död i sin lägenhet, han är skjuten men dörren är reglad från insidan, fönstren stängda och inne i lägenheten finns inget vapen! Vad har hänt?

Den gode Martin använder detta problem, denna gåta till att fly från sina egna behov, sitt eget slutna rum, in i något som han kan bra, en egenskap han besitter. Ett stärkande av självet som är djup i gungning.
I denna boken får han också för första gången på allvar stöd i sin process, han träffar den livfulla, kloka, känslomässiga Ria. Med hennes känslomässiga stöd kommer han ut ur sitt slutna rum, orkar ta tag i det som måste och reser vidare.

Vart har du dina "slutna rum"? Vilka nycklar saknar du?
Finns det något annat sätt att gå vidare på?
Ha en fin första Oktoberhelg! Varför inte i bokens tecken?
Kram