Min pappas kärlek ringer, förtvivlan i rösten och hon kämpar med tårarna...
"Jag gick till matbutiken, kom hem och plockade upp kassen och vad fann jag i botten?
Jo, en kartong med kräftor...Jag som inte ens äter kräftor. Det gör ju Bo!"
Tung andhämtning, ny batalj med tårarna.
"Jag skulle väl göra honom glad, överraska lite så...Men det går ju inte.."
Sen brister det för både henne och mig. Det är inte roligt längre, inte ens charmigt.
Nytt samtal, släkt och nära "boende" till min pappa. Försiktiga förfrågningar om sakers tillstånd- hur ser det ut däruppe egentligen? I min gamla barndomshem.
Han hostar till, låter förlägen då han utbrister:
"Jag har inte varit dit och tittat...hmmm, jag har inte "orkat", inte velat"
Han sväljer, sväljer igen och jag frågar inget mer, jag förstår.
Klarar man inte av att sticka huvudet bakom ladan och ta sig en försiktig titt, ja, då har man mer sorg än man kanske själv anar. Tiden och samtalen är plåster.
Räkningen på containern kom igår. Den jag beställde för att städa ur hus, garage och tomt.
Maken och jag fick den till frukostmackan, tur att man var lite förberedd, på priset alltså.
Hur mycket vi hade slängt blev en liten "chock" på papper..
Vi hade slängt 3.14 TON av mina föräldrars samlade verk. 3.14 ton...
Ny attack av sorg, bedömmande, slit och släng samhället och allt vad som drabbar min stackars utmattade hjärna vid dessa tidspunkter. Misstro är kanske ett bra ord.
Några timmar senare står jag i en butik och gör ett jättekap.
En felmärkt Mac, en ny dator fångar mitt och familjens intresse.
Har behövt uppgradera ett tag, datorn är ju mitt arbetsverktyg och ett behov.
Mitt arv är inte här ännu, bara i vissa delar och så mycket är det inte.
Det som ändå blev har jag bestämt mig för att förvalta väl.
Dela mellan en nystart för mitt företag och på familjen i lika delar
Med den nya datorn under armen går jag hem bland de glittrande, sprakande höstlöven.
Slår mig ner och börjar med glädje installera och kolla allt det nya.
Tekniken går framåt...Du skulle inte ha gillat det, pappa. Jag vet att du är glad att du slipper.
Själv tackar jag - tack för en fin present som du gett mig idag. Jag bara plockade ut den själv.
Kram pappa liten! Ses när du önskar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar