Start...

Har ni märkt att jag gillar punkter?
Inte vilka punkter som helst, för att citera en gammal Hajkare (det där fattade bara de över 35, svenskar, barnTV tittare på 80 talet så faller du inte in i de kategorierna = släpp det) utan det där fina - ... punkterna.
Det ger tanketid, utrymme att visa att något inte är skrivet i sten utan ett antagande, en teori, en fundering kanske tom.

Det är inte så att jag stannar upp för att tänka, I wish. Nejdå, jag tänker mest hela tiden, mycket, ofta, analyserande och har jag fått höra, ganska snabbt.
Men jag önskar mig dessa pauser i tillvaron tror jag, reflektionspauserna.
Jag reflekterar också när jag skriver. Det är på ett eller annat sätt som att tala med någon.
När man sätter ord på problemet, funderingen eller teorin, tja, det är då den blir synlig och då kan man justera eller ändra efter bästa förmåga.
Tror att vi kvinnor över lag är sådana, eller? Vi gillar att höra oss själva och andra prata och lägga ut texten, först då kan vi se den klart.

Sålunda kan jag då jag som i helgen är på resande fot med min familj sakna möjligheterna att skriva. Tid finns helt enkelt inte och känslan blir då att huvudet rinner över...På nåt sätt.
"Har jag skrivit om detta eller har jag bara tänkte det?" är en vanlig tanke vid dessa tillfällen.
Tankarna är vidhäftade vid varandra som kladdig spagetti, de trasslar sig, tråcklar in sig i varandra, hör ihop och ger märkliga associationer.
Sådana blir en del av mina tankar utan att få skriva!
Ser du en blogg du tycker du läst förrut här på Dragonfly? Inte alls omöjligt!
Det kanske bara är jag som har varit på ledig och tagit ett omtag med min dryftande om livet oegentligheter.

Det är en annan spännande aspekt med skrivandet. Man ser tydligare vart ens cirklar går, vart man har sina achilleshälar, vilka tematan man har och vilka man jobbar med för stunden.
Så, idag skall jag "städa" i mitt inre skåp. Dags för lite skrivande...
Helgen? Jo, den skall jag berätta om en annan dag, när jag har bearbetat den lite själv först.
Kram!