På vägen till Spa säger jag till väninnan och taxi chauffören att jag funderar på att lägga in mig i en vecka eller två.
Båda ger mig ett minst sagt, funny face.. Vad då en vecka? Är inte det lite länge, lite tråkigt?
Nu är det jag som låter blicken falla till golvet. Menar jag detta?
Det är en värdemätare, en mätare på antalet "energi molekyler" tillgodo, liksom.
Behovet av att fylla upp.
Helgen går fort men samtidigt, den fyller en del.
Att komma hem är skönt. Små söta sjuklingar fyller mitt hem och att få sova i deras snoriga famnar - fyller också en del. Tokigt nog!
En stund att hinna landa hos maken är gott, värmen, närhet, hemma...
Sova den egna sängen.
Julkakorna, de enkla, de norska, de som maken gillar ligger på kylen.
Jag inser att det är snart vinter, jul.
Kakorna skall innehålla fyra- fem ingredienser enligt min man.
Dessa fabriksbakta har dock fått ett annat namn härnere i "storstaden" -
de kallas inte Julemann utan Kakemann.
Något som fått bagare i andra delar av landet att reagera...
Bojkotta dessa kakor med fel namn NU!
Dessutom, deras innehållsdeklaration är ett bombrecept, inte ett kakrecept!
Jag skrattar gott, det fyller...utan att jag faktiskt äter en Julemann.
Vi får väl baka egna, när vi frisknat till annars blir det baciller i våra..
Lika bra som bombrecept kanske men jag vågar inte chansa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar