Vinterferie - efterlängtade vinterferie.
Stuga, elda, spela sällskapsspel, se Tv, åka skidor, äta lite för mycket, kanske, tom..
I år reser vi emot stugan lite småsjuka, speciellt barnen som inte hunnit rehabilitera sig helt men, men, vad gör det?? Vi har ju massor av dagar... Bara någon dag att göra intet på så kan vi åka skidor sen, grilla korv, leka i snön.
NIX!
Två dagar senare är vi hemma...
En febrig barnhand söker min i sängen och jag vrider bort huvudet innan hostattacken fångar mig i sitt våld igen.
Jag är van vid hosta. Född med fostervatten i lungorna, kuvösbarn, barn som alltid drog allt i fel strupe - då vet man vart man har sin svaga punkt.
Men denna vinters influensa... Den tar aldrig slut! Dessutom känns det just nu som om den är djävulens hantlangare. Kroppen trasas sönder, febern river, lungorna går att måla från utsidan.
Nåväl, vi är hemma nu! Hemma i värmen.
Hos välbekanta sängar, varma spisen, varma vattnet i kranen, datorer, spel, böcker och kanske framförallt medicinskåp.
Jo, jag skall behandla denna gången! Har inte gjort det många gånger förrut, flunsor skall ha sin gång.
Men nu har jag lackat ur, det blir krig!!
Ingen, och jag menar INGEN pillar på mina barn på det här sättet. Jag är trött, lack och le.
Med homeopatiska läkemedlen i högsta hugg förklarar jag KRIG, sen väntar jag med den lilla handen i min, hör hur andningen lättar något, hur febern når acceptabla mått.
Då tar jag min egen medicin.
Resultatet - några timmars hostfri sömn. Kampen fortsätter men på hemmaplan.
Tur det! För jag tänker fira när den jäklen fått SPÖ...
Kramar på distans - hit vill du nämligen inte komma. ;-))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar