Gammal "kärlek" rostar aldrig!

Söndag, vilodagen enligt Bibeln och här i Norge är allt stängt såsom jag har berättat tidigare. Ingen shopping, ingen veckohandling, inget rantande i olika köpcentra - jag har börjat inse att jag gillar det, gillar det skarpt!

I Fredags åkte hela Claires klass skidor på skoltid dvs på gymnastiktid, inte någon friluftsdag, inte något krångel, bara någon timmes skidåkning mitt på en dag och alla barnen är med. Fröknarna kanske tycker att det är pest men det märks inte, alla ser hurtiga och pigga ut när de kommer tillbaka. Jag vet! Jag var där..

Dottern fick snabbt blodad tand, påmind om förra årens skidsemestrar, peppad av de nya skidorna, pjäxorna och stavarna. Att hon föll tusen gånger gjorde henne inte så mycket.
Så, idag... Perfekt dag, Söndag, lugnt och fint, lite mjuk snö faller, minus 3 grader, fina skarpa spår med lite is i men inte för mycket av något. Hon ville stå på ski igen, träna lite och jag hade inte mycket att invända. Jag vet ju att hon bör träna... In med skidorna, bort till parkeringen vid skolan, ut i spåret, på med skidorna och IVÄG!

Vi glider iväg och hon faller inte alls så mycket som hon säger, riktigt flink faktiskt och jag, jag njuter i fulla drag! Min kropp liksom mitt sinne reser med vindens hastighet tillbaka genom åren.. Plötsligt är jag fem-sex år.. skidorna glider rytmiskt i spåret, snön hänger tungt från träden, mamma bakom mig på skidor och jag stretar framåt, kylan på kinderna, glädjen i kroppen, det går, det går, det går!
Mamma var hemma med mig då och vi åkte skidor varje dag, det var det jag ville, 6,5 km banan var dag och fick jag inte det var jag sur! Den enda räddningen för henne då var att ta mig till biblioteket annars surade jag och pratade inte med någon.

Nu, här, 35 år senare nästan, känner jag samma glädje i kroppen som då. Vill bara fortsätta, fortsätta och fortsätta.. Varför åkte jag inte skidor på många år? Vart kan jag ta vägen för att åka mer nu? Jag lyfter blicken, ser mig om, folk överallt, barn som tränar skidåkning utan stavar, vuxna som glider fram och njuter, andra som kör på med utmaningen i blicken.
Såklart, det är Söndag! Norskarna är på tur! Tack och lov att vi bor här.
Jag kan finna vägen tillbaka till min "gamla kärlek", kanske kan jag tom sprida den på min dotter.. Nu skall jag finna nästa tillfälle att ge mig ut igen! Ses vi?