Selma och jag går en kurs tillsammans.. Jodå, du läste rätt. Jag går en kurs tillsammans med en 6 månaders baby eller nja, kanske snarare, hon är mitt kursverktyg!
En dag i veckan promenerar vi till ett yoga och pilates center och går en kurs i pilates. Jag har ju gått yoga kurser tidigare, gillat pilates när jag sett och hört talats om det, smygprovat lite övningar men nu var det alltså dags. Dags att kolla in det på riktigt!
Kursen är för mammor med barn som inte kan krya eller ta sig runt alltför mycket ännu.
De små liven integreras i vårt träning av den alltid lika milda Ingrid, som hela tiden har ett öga ute efter barnen väl och ve..Men ändå, de används som vikter!
De placeras på magar, mmm, helt perfekt!! Pröva och gör en situps med en 7 kilos vikt på magen.. Tror du att du har korsryggen i då? Japp!
Eller ställ dig i broställning med lillan tjoandes på magen och med en hand på henne.. Tror du det blir tyngre eller lättare?
Hur många curls dvs armböjningar för dina biceps orkar du göra med 7 kilo?? Jag har i vart fall aldrig valt den vikten på gymmet, snarare hälften men med Selma har jag inget val.
Hon vill med! Jag njuter!
Det ger en viss känsla att sänka sig ner i en armhävning och mötas av ett leende ansikte och en pip på magen.. Det ger oftast tre extra armhävningar, man sträcker sig när belöningen är en slaskpuss eller två fäktande armar som vill åt håret.
Ibland ligger hon förståss bredvid på filten och kollar in grannarna, leker med någon leksak eller stirrar förundrat och storögt på mammas sparkande, fäktande figur.
Men helst vill hon vara med, hela tiden och när träningen är över är hon trött i huvudet och jag är trött i kroppen.
Igår kikade jag försiktigt på grannen som jobbade hårt med lilla Iver, hon låg på golvet, höjde honom upp på raka armar och sänkte honom sedan ner emot bröstet, bara för att en fem sekunder senare höja den skrattande sonen emot skyn igen. Vid varje dip emot bröstet högg han tag i hennes tröja, drog den uppåt och kollade in brösten..
För varje dipp nedåt ökade han sugljuden och smackningarna tills det nådde sitt klimax genom att han höll kvar sin ena hand i tröjan, stoppande den andra uppfodrande i munnen och sög på den så det stänkte.. Tuttestopp!! Tuttestopp NU!! TANKA!
Hon skrattade, satte sig upp, ammade honom, han blev fort nöjd och så fortsatte de...
Det är mysigt att ha en personlig tränare! En som delar ut både den ena och det andra, som kräver tempo för annars blir det tråkigt och som villigt följer med i svängarna..
När jag gick hem tänkte jag igen på att se saker och ting som resurser.
Att se fördelarna, inte begränsningarna med olika tillstånd och faser i livet.
Vad har du i din närhet som du inte använder? Vilken sits kan du vända på?
Vad kan jobba för dig och inte emot? Ha en god dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar