Tillåtelse att tala.

Vår lilla goding stormar emot sexmånaders strecket och alla dessa febertoppar, alla dessa energiändringar under jul och nyårshelgen har gjort att hon tar steg, på steg, på steg, snabbt!
Springa runt i gåstolen, dra i bordsdukar, julgranar och allt annat som sitter löst, flytta ting från en hand till den andra(om något kul dyker upp som man vill fånga), stoppa allt i munnen, känna och klämma t ex på mammas hår, ansikte, näsborrar och mun.

Likväl som en brinnande iver och en sjuklig nyfikenhet vad det gäller all form av mat och dryck. Hon bara skall ha!!!
Det senaste tillskottet är att prata, babbla, tjattra, låta i största allmänhet och på stort allvar..
"abumba" är ett av uttrycken just nu och igår började jag misstänka att det betyder tutte.
"mamaaaaamaaaaa" med oklar hint åt mitt håll när jag lämnar rummet har kommit likväl som när det "bränner till".
"paaaaaaaaappaaaaa" är den självklara andra varianten som uppkommer titt och tätt.

Med alla dessa förändringar kommer också en viss svårighet att gå ner i varv. Hjärnan verkar gå på hög tryck även i sömnen. Det rycker i fingrar, ibland ser hon ut som om hon spelar piano i sömnen, likväl som i lemmar och mage. Magen är en historia för sig nu när mycket ny mat står på tapeten. Plus att hon såklart skall snacka sig till sömns, varje gång..

Detta ledde till lite spänningar igår kväll då jag gärna ville använda kvällens ro till att komma ikapp med diverse arbetsuppgifter. Selma hade dock uppfattningen om att jag borde ligga hos henne. Arbetsro och lust var det enda som hasta ut ur mig och hemmet igår kväll.
Så jag gav upp. Lade mig bredvid henne, strök pannan, vysslade godnatt, placerade min hand på hennes mage och började heala. Sände varmt ljus genom hennes matsmältningssystem samtidigt som jag bad en bön till någon om att hjälpa mig!

Då stod han plötsligt där, hennes guide. Han tände ett ljus och dess kägla speglade hans ansikte medans han presenterade sig för mig, med namn och ursprung. Han uttryckte att han var glad att jag kallat på honom då det gav honom tillåtelsen att tala med mig.
Många saker utbyttes mellan oss, många bilder och en känsla av förståelse uppkom inom mig.
Vi är inte ensamma om att uppfostra våra barn. De är ju bara vårt lån från evigheten, en själ som valt att ha sin mest sårbara tid på jorden hos oss, just oss. Vilken ynnerst!

När han var färdig sade han:
"Se så, gå nu och gör dig färdig för natten! Även du behöver sova.. ty det blir en tidig morgon. Jag vaktar över henne så länge!" Behöver jag säga att jag somnade tacksam och med en god påminnelse om tillförsikt? Det finns alltid hjälp att få men man måste be om den, måste ge tillåtelse att tala!
När dagen började?? Tja, "abumba" väckte mig runt 3.30, ca 4.30 gav jag upp och satte på kaffet..sen "issade" (pussades) vi i soffan en stund!
Nu sover pratmakaren igen och min arbetsro kan infinna sig!
Inte bara Läkerol makes people talk!