Vara Dr House?!

Med lilla dottern vid bröstet kollade jag in Dr House igår kväll.
Han är en av mina favoriter även om jag sedan Selma kom inte riktigt fått kläm på vilka dagar serien går på Tv här.
Sålunda ser jag spridda skurar av serien och njuter dem varje gång!

Gårdagens episod fick mig dock att gå in i eftertanke. Den handlade om att House hamnade i en bussolycka, slog huvudet och vaknade till med en känsla av att ha missat något. Att det var någon han skulle rädda till livet men som han missade pga att han svimmade av sin egen skada. I sin desperata jakt på sanningen, på vad det var som hände gjorde han som vanligt nästan allt dvs hotade/lurade sina kollegor, tog stora doser av medicin, grälade, tjafsade, genomgick hypnos och floating tja, i stort sätt, allt som kunde leda till sanningen.

Vart vill jag nu komma med detta? Är detta på något sätt beundransvärt, en korkad konstruktion eller kanske bara rent ut sagt galenskap?
Jag vet inte vad du tycker. Det måste du svara på själv men jag kom på varför jag gillar House och vad det är jag kan ta med mig från serien och använda i mitt eget liv.

Hos Dr House helgar ändamålen medlen!
Han känner instinktivt vart han vill komma och så jobbar han ditåt med vilka medel det nu än månne vara! Det är det första jag fascineras av i denna serie. Jag önskar mig samma säkerhet när jag strävar emot det jag instinktivt känner är rätt.

Dr House är nedlusad med fel och brister men han lever ut dem, funderar över dem men är inte tokkänslig gällande dem. Som läkare borde han ju veta exakt vad Vicodin gör och han tar dem ändå, för att lindra smärtan, för att fortsätta.. Jo, jag vet! Han är en figur i en serie, en konstruktion i någon manusförfattares huvud men det är egenskapen jag vill åt.
Hajar du? Jag vill vara stoltare över mina brister, kanske man inte ens behöver fixa dem alla?
Framförallt, är det bara ett medvetet val, det ena eller det andra, ja, då är det ok.
För fria viljan är min, åtminstone sist jag tittade!

Han vågar vara rapp i käften! Det är inget nedköp att vara snabb i truten, att säga vad man tänker och gärna med en liten tvist! Personligen sväljer jag massor av saker och istället säger jag väl "presenterbara" saker. Sålunda skickas budskapet till min hjärna att det som kom först inte är lika viktigt, lika legitimt!

Men som sagt, först och främst.. Han följer sin instinkt! Han följer sin skriande känsla av vad som är rätt, han följer den blint och kan kliva över både det ena och det andra för att nå dit.
Hans läkar leg spelar mindre roll, hans anseende, i den mån han har något spelar också mindre roll så länge han är sann emot sig själv. Det är något jag verkligen måste öva på..
Mera av min känsla och instinkt, större tydlighet.

Det finns som i alla andra serier, mindre charmiga saker här också men det var inte där jag valde att lägga fokus. Jag lägger fokus på det jag gillar, det som får mig att flina brett åt Dr House och gärna komma tillbaka för mer!
Kanske slutar jag vara "politiskt korrekt" här på bloggen?? Vem vet?
To be continued, som de säger i USA...