Dagen jag grunnat på...

Idag... Dagens datum, 11/8- 2011, är ett datum jag räknade ut för länge, länge sedan.
Jag har grunnat på det, grubblat över det, bestämt mig för att inte påverkas av det, varit rädd för det och allt däremellan. Det har inte gått att undgå.

Idag är jag precis så gammal som min mamma någonsin fick bli, 41 år, 3 månader och 18 dagar.
Så gammal eller så ung var hon när hon gick ur tiden och många saker blev oupptäckta... Hon fick aldrig se mig ta student, körkort, eller byta taket hemma. Hon fick inte fler semestrar, solnedgångar, klimakteriet, pensionen, barnbarnen, födelsedagarna eller drömmarna..

Jag började fundera redan då på varför cancer drabbar vissa... Rädsla finns där. Det kommer alltid att finnas men allteftersom "Gener och genetik" inte längre är den enda mätpunkten som forskare, läkare och kunniga bryr sig om så blir det bättre.
Insamlandet av information, kunskapen om mig själv och mitt system har gett mig något att vila i men visst funderar jag fortsatt emellanåt.
Den tvingar saker in i ett skarpt ljus - vad vill jag med min tid?

Jag har massor med drömmar kvar! Vill absolut inte "dö ung och bli ett snyggt lik" som min far så fint uttryckte det.
Nej, jag vill dö som en gammal tant, en tant som fortfarande har önskningar om att se en ny dag men som förstår att nu är bensinen slut, dags att åka hem och tanka!
Själen överlever ju döden, går in i nästa rum, sedan nästa...

Imorgon är jag förhoppningsvis 41 år, 3 månader och 19 dagar... Kanske släpper det då? Tanken på det...
Den fantastiska, sprudlande Amanda Ohms påstod ju det en gång, i en bok, i sin intervju, att när man passerat det datumet är man fri. Eller i vart fall friare... Att skriva sin egen historia.
Det finns inga blad att jämföra med liksom, ingen karta att följa men heller inga hållpunkter eller hintar.

Jag seglar vidare på mitt eget hav, kompassen är inställd och sen får det komma det som komma skall!
Imorgon är en annan dag!