Passa dig! Nu kommer en käpphäst, en av mina i vart fall, och det kan innebära att du läst om den förut men här kommer ytterligare en episod av ett så rafflande drama att jag bara måste få berätta!
Jag har alltid tyckt att det är jättesvårt att hitta en bra frisör! En som man kan kommunicera med, en som kan klippa, en som har öga för vad som passar, en som kan ge bra råd och som gärna, detta är ett tillval, får vara lite charmig och personlig.
Min gamla tandläkarskräck gör att jag har jättesvårt att välja tandläkare och det är en process i sig, väl värt att blogga om en annan gång men om en tandläkare gör fel, annorlunda så kan man stänga munnen tills man får det ordnat liksom.
Hur gör man med frisören? Det går inte! Det syns om man träffat en dålig frisör och man kan inte gömma sig, inte göra något åt det på flera veckor.
I Karlstad hade jag en frisör med alla nämnda egenskaper mao helt trygg.
Där hade jag också finast, finaste C, min vän som också klippte mig och rådde mig närhelst jag behövde och önskade. Total trygghet!
Så kom Oslo... Första tiden jobbade jag då och då i Karlstad och kunde klippa mig där men sedan, allteftersom besöken tunnades ur så började jag se mig om här.
Vi har måååånga salonger på vårt storcentra, många fina som skriker ut sina kunderbjudanden.
Jag provade en, på ett mindre ställe först. Helt opersonligt blev det. Hon förstod mig inte, svensk-norskan hakade upp sig och frisyren blev därefter, opersonlig den också.
Då slog jag till på den stora salongen.. Träffade K, som inte hade kommunikationsproblem med mig, som inte tog i och som, ja, jag vet inte men helt bra blev det inte. Lite märkligt men kan inte sätta ord på vad som fattades.
Påsken kom sedan med snabba steg, vi skulle resa bort och jag ville vara fin. Bokade via nätet på en ännu större salong.
Redan när jag sätter foten innanför dörren anar jag ugglor i mossen, personalen springer runt och klipper minst två kunder samtidigt plus att de försöker ringa in extra personal medan de klipper. Här borde jag lyssnat på min känsla och gått... Icke!
Jag fångades snabbt upp av en smart frisör som tvättade, eller blötte mitt hår under kranen och sedan lämnade mig att vänta 45 min.. Vem går då? Klippning är ju påbörjad. Eller?
En knapp halvtimme senare vandrade jag ut i tårar. Håret var så ojämnt klippt att jag som lekman med blotta ögat kunde se skillnaden mellan sidorna. Testarna hängde och då hade jag ändå sagt till två gånger.. Borde klagat? Javisst! Men jag pallade inte. Vad kunde jag göra liksom? Be om håret tillbaka?
Efter påsken kom finaste C på besök. Med en sax som sett bättre dagar för år sedan mao min sax gjorde hon underverk med mitt hår, hon rätade, klippte, tunnade och som gräddet på moset, hon färgade slingor, hemslingor för stödja mitt hår. Det blev riktigt bra och jag grät igen, av tacksamhet. Tänk att ha sådana händiga vänner!
MEn igår var det då dags igen.. Min vånda var stor. Denna gång hade jag dock ett kriterium klart för mig - det skulle kännas rätt då jag bokade.
Jag valde en närbelägen salong, en mindre, en som sponsrat barnen i skolans musikkår under det senaste året och där klev jag in med skallrande knän.
Mitt på golvet stod... En annan C... Två ord och mitt inre sa klick. Hon skall få försöka...
Jag fick en tid senare på eftermiddagen och väl ankommen rynkade C pannan och frågade -
"Vad har hänt? Du har ju ett hål i bakhuvudet!" Så såg hon på slingorna och på håret och sa igen: "Jättefina slingor men jag kan inte avgöra om de är salongsgjorda eller hemgjorda så bra är det!" CHECK! Jag hade hittat min nya frisör!!
En ung tjej, ambitiös med hjärtat på rätta stället. I min värld innebär det - snabb i käften, rolig, duktig, inkännande och som satte kunden först.
Jag kom hem med en ny frisyr, nästan fri från den andra salongens blessyrer och med salongsschampoo till extra pris.
SÅ, duuuu, finaste C i Karlstad.. Nu har jag lyssnat och köpt riktigt schampo. Bra va?
Jag har fri luggklippning mellan gångerna och gräddet på moset denna gången, hon kommer från min barndomsgrannstad.
Ett bra ställe att vila mitt huvud på i fortsättningen..
Uj uj! Känner igen det där! Har en helt fantastisk frisör hemma i centrumet som jag gått till de senaste 10-12 åren,med endast undantag väninnor som gått frisörskola och tränar sig att klippa toppar eller tona håret, vilket jag bara låtit dem göra om de har typ gjort detta i ett år eller så. Än så länge har jag varit nöjd eftersom det inte har handlat om en direkt frisyrklippning. Men förra hösten så var min frisör sjukskriven 80% och jag behövde bara klippa lite toppar samt luggen. Eftersom jag resonerade i att hon behövde få in mer pengar än det fjuttiga jag skulle betala, så ville jag lämna plats i hennes kalender för större uppdrag (hon är mycket poppis med intags-stopp för nya kunder!) så gick jag till salongen i andra änden av centrumet. En salong tillhörande en rätt stor kedja.Eftersom det bara var ett enkelt "ingrepp" så tänkte jag att inget kunde gå fel. Varningsklockorna ringde inte när jag klev in utan de tokskrällde! Men jag lyssnade inte och så sitter jag i händerna på en nybakad gymnasieutbildad "frisör" som fått jobb i sin farbrors salong efter studenten och resultatet blev att hon tog en hel centimeter av längden. EN CM! På ett hår som var åtta veckor nyklippt! And since no one argues with her hairdesser (vem håller i saxen??) så led jag alla kval som fanns. Borde rest mig upp innan hon satte saxen i håret då hon inte ens kunde hitta min bena som typ faller på plats av sig själv och dessutom på motsatt sida där hon "hittade" min bena...Kammade fram den själv...Så 200kr fattigare, kokande av ilska och var rosig av skam att jag inte tog min C (och visst var mina pengar var bättre än inga i hennes skrala sjuk-kassa) så gick jag över bron till hennes salong och berättade att jag varit otrogen och bad om ursäkt. Hon fnissade lite och sa att det i alla fall var jämnt klippt så välden behövde inte gå under för mig. Sedan dess går jag ingen annanstans än till henne. Varför jag ens bokade tid i en salong som jag aldrig någonsin sett någon klippa sig hos under de tre åren de existerat i centrumet är och förblir en gåta.
SvaraRadera