lördag 20 augusti 2011

Nu går drevet!


Det som skedde på Utøya är svårt för de flesta av oss att sno våra otillräckliga hjärnor runt!
Så är det tydligen för journalister också... Ingen ursäkt! Men kanske ett sätt att förstå det ofattbara som just nu sker i vårt samhälle.

Nyhetsvärdet av "den ensamme mördaren och terroristen" börja så långsamt ebba ut och då måste "drevet" av journalister hitta på något nytt så de vänder näsan emot polisen.
"Vad gjorde polisen egentligen?" " Polisens samtal med mördaren, steg för steg" "Här lämnar polisen campingen" osv, osv.
De antyder, sedan hintar de allt hårdare att "polisen är delvis skyldig till att så många dog" mao de borde kommit tidigare, de borde stoppat honom, borde förstått osv.
Vilket totalt dravel! (En förolämpning emot ordet dravel men jag hittar inget annat)

Därtill lägger de en logg, en transkription från polisens larmnummer där mördaren ringer för att han vill prata med polisen, överlämna sig. Varför reagerar inte polisen då?
Tja, undrar varför säger jag spydigt - har de alls läst samma transkription som de väljer att själva publicera?

Mördaren presenterar sig som kommendör kapten, ber att få tala med ansvarig för norska polisens motsvarighet till det amerikanska Swat teamet mao special tränade poliser. Utvalda för farliga personer, farliga situationer sådana som han...
Det luktar narcissistisk personlighetsstörning lååååång väg! Detta är inte upp till mig att bedöma men hallå... Skulle du själv tagit det samtalet på allvar, om du fick det?

Se därtill till den situation Oslo polisen just då befann sig i..
Kort tid innan hade hela kvarteret runt regerings kansliet bombats! Massor av förstörelse, massor av skadade, hotbild, samlande av tillgängliga styrkor, avspärrningar m.m. m.m.
Den stackars sate som satt som i pyttelilla Hønefoss och plötsligt fick en telefonkö på runt 50 samtal, alla skrikandes på hjälp, hjälp och mera hjälp... Vad tänkte han/hon?

Vem det än var hade personen i fråga sinnes närvaro att råda:
Kommer han nära, ligg ner, spela DÖD.. Pröva att inte andas på en stund...
Detta räddade många ungdomars liv men det räcker inte!! Han/hon tog inte "krypet" på allvar, förstod inte att detta var en seriemördare. Herregud, vad kräver vi av folk?

Sanningen är och förbli - han, Anders, är den enda skyldiga här! Han gjorde det ofattbara på TVÅ ställen och samtal eller inte samtal, det spelar ingen roll.
Vad var ungdomarna på Utøya beväpnade med? Sitt mod? Sina cykelpumpar???
Han hade närsomhelst valet att sluta, att sätta sig ner med vapnet i knäet, sluta döda och vänta på polisen. MEN, det gjorde han alltså inte..
Han ringde polisen, ville bli arresterad, ville "prata med de bästa" och när han inte fick det, ja, då dödade han vidare.. Utan pardon, utan att tänka på det vidare.

I min värld är det strafflindring alternativt mera uppmärksamhet som gör att han ringer... Inget annat och polisen som kom till platsen visste inte vad de mötte...
Det gjorde vad de kunde, när de kunde det och såsom de trodde det blev bäst! I en kaotisk sits..

Fyyy för denna typ av journalistik! Vi ser dem överallt, i alla världens hörn och i alla världens händelser och katastrofer. Dock förenklas det av en sak...
Det är nästan alltid samma tidningar som ägnar sig åt detta "gameri".
Låt oss inte gagna dem! Låt oss läsa seriösa tidningar. Låt oss vara "källkritiska" och bruka vårt sunda förnuft... Tillsammans kan vi!
KRAM

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar