"Mmm, vilken dag" sa hon där hon satt uppkrupen intill husväggen med solglasögonen uppskjutna i pannan, ögonen stängda och ansiktet vänt emot den värmande vårsolen.
Man kunde inte annat göra än att hålla med, dagen var strålande! Den första värmen om våren verkar alltid väcka dessa små "smygazteker", soldyrkare inom oss nordbor..
" Å, du, du skall börja om, din idiot.. Nu när man äntligen börjar få lite frihet!" kläckte hon på nästa utandning och jag flyttade mina glasögon från boet i pannan till deras rättmätliga plats.
"VA?..Vad sa du?" Jag kände irritationen i min egen röst medan jag stirrade på henne genom de färgade glasen.
"Menar bara att du inte kommer att få en lugn stund igen from i sommar, du får jaga barn, vara vaken, kolla till henne och så vidare i flera åååååårrrr, innan hon fattar själv vad som är farligt och inte" svarade hon som om hon knappast märkt att jag reagerat, ansiktet fortfarande vänt emot solen..
Konstigt nog blev jag inte "hormonförbannad" istället spred sig leendet inom mig och jag tänkte - vilken himla tur att vi så olika!
Såklart passerar tankar av samma art då och då genom ens medvetande när man inte haft en baby på 8 år! Men samtidigt..Åren förändrar vad man tycker är viktigt i livet, vart man vill lägga sitt fokus och sin prioritet.
Man lär sig att dörrar öppnas, dörrar stängs och under tiden, i sorg och i glädje, pågår och GÅR livet vidare därute! Det gäller att investera och fokusera på det som är "gångbar" valuta för mig.
"Fyll och mata ditt medvetandes trädgård med något användbart annars fastnar du i det ogräs som ändå kommer att växa där, med eller utan, ditt medgivande! En god uppmaningen från min coach..
Jag skjuter upp glasögonen i pannan igen, klappar försiktigt på magen, letar efter rörelsen och finner den.. Genom min tanke far det - "jag ser fram emot att du orkar börja bli riktigt besvärlig! På så sätt får jag se vem du är..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar