Treo för en dålig dag?

I morse var det rätt okej.. Vaknade tidigt av en klocka som föll i golvet, dotterns fot hade som vanligt gett sig ut på upptäcksfärd och med ett enkelt svep rensat mitt nattduksbord. Böjd över gravidmagen försökte jag nå klockan under sängen och insåg att denna uppgift snart nog blir omöjlig, får börja böja mig sidlänges.

Morgonen bjöd på solstrålar, frost, tystnad, kaffe, nytryck tidning och ett och annat mail.. Trevlig och lugnt, vet jag att jag tänkte, kanske, kanske börjar mina energier nå den nivån igen att jag kan njuta av mina tysta "morgontankar".
Dotter upp, dotter ha frukost, dotter långsam som snigeln i skogen, korta, korta tiden, tjatet, tjatet, sakerna, frukten, läxan, jäklars, frosten på rutan, våta vantarna.. iväg, väg.. Hinner precis, puuuh, tystnaden igen.
Min föreläsning börjar och jag slås av många fantastiska ting, sammanhang, ordspråk, saker jag hört tidigare, kunskapen väver i mitt huvud. (Jag återkommer i ämnet var så säker).

Någonstans där börjar det "flippa" ur.. Kanske blodsockret? Kanske hormonerna då Selma "dansar sina danser" och magen känns som en hård handboll som står rakt ut..
Jag börjar stressa, börjar inse att jag inte hunnit det och det och det och det..
Små uppgifter bli övermäktiga, medmänniskorna blir motmänniskorna, var kom alla dessa "motmänniskor" ifrån??
Damen i parfymaffären "Nej, tyvärr, den kommer inte in på ytterligare en vecka, slut på lagret"
Bitchen på banken "Inte min ensak! Jag jobbar inte med datasystemet" - jobbar du här överhuvudtaget eller målar du naglarna?? NEJ, jag sa det INTE men jag tänkte.
Att bära på kassen på Konsum - magen VILL INTE längre och hårdnar ännu mer, arg Selma, irriterad dotter. "Mamma, mamma, VVVAAARRRFÖÖÖR?"
"Because I f..cking SAY SO!" Nej, det sa jag inte heller.. men jag tänkte.
Vid kassan orkar jag dock inte längre, de unga tjejerna, från gymnasiet skall stressat köpa glass, de hojtar, tjoar och diskuterar bakom mig, en kommer för nära min rygg, jag kan inte andas..
Jag ser rött, vänder mig om och väser mellan tänderna:
"Har du betalt för att parkera i RÖVEN på mig, eller?"
Hon rodnar till blodrött, backar två steg rakt in i väninnan men säger inget. Tack Gode Gud för det!! Jag packar och flyr..

På vägen till bilen undrar jag om någon har en Treo för en dålig dag?
Vad gör man när man inte riktigt kan sätta fingret på problemet?
Tror att lösningen kanske hade varit en famn att krypa upp i.. Eller kanske en stunds gråt i bilen.. Helt sjuk känsla att något så underbart som en mage och en "Selma" kan skapa detta.
Att jag känner mig så trött, liten och hjälplös så på en sekund.

Vad denna dags Treo blev? Jo, denna gången blev det en och en halv timmes eftermiddagslur med drömmar om havet och grekiska klippor, en mini förpackning med jordgubbar som trycktes in intravenöst, en puss, en bulle och kopp kaffe.
Synd att säga att jag "är botad" ännu. Treo botar aldrig någon men jag tar mig till kvällen, till famnen och närheten! Tar mig en tur till kunskapslandet under tiden.
Kanske finner jag en ny Treo till nästa "attack".. Vem vet?