Terapeuter skall inte gå till jobbet då de är sjuka, nere, dåligt utsövda, mentalt instabila osv, osv - så står det i nästan alla snusförnuftiga handböcker!
Det stämmer! Visst, gör det det. Terapeuter är till för andra, skall orka vara där, orka vara objektiva, orka se igenom, känna empati.. MEN, terapeuter är också människor, som inte alltid kan lämna sig själva "hemma och gå till jobbet"!
Dessutom är terpeuter oftast egna företagare med allt vad det innebär av ekonomisk press likväl som tidspress. Hur många gånger tror du egentligen man kan boka om en kund innan de tappar sugen? Inte speciellt många, kan jag upplysa om, det finns ingen handbok för hur man skall uppträda som kund nämligen. Kunden följer sin känsla.. liksom jag min.
Imorse var alltså en sådan morgon..
Ledsen, du kära klient som besökt mig idag! Jag vet att du läser.. Men innan du skäller på mig i tanken, svara på en retorisk fråga: Märkte du något?
Jag tror det inte, för de flesta av mina kunder kommenterar om jag ser konstig ut eller beter mig märkligt. Sålunda har jag blivit en "fena på att mörka hur jag mår", på gott och ont.
Tillbaka till morgonen - alla indikationer på att jag borde ha avbokat allt, dragit en kall handduk över huvudet och glömt att världen utanför fanns där..
Ont, nästan sömnlös natt (nummer 2 i ordningen), medicinerad, tja, inga tunga droger, bara hög doser av smärtstillande Alvedon men ändå, resultatlöst.
Jag skulle kunnat gå vidare..Räkna upp fler saker men för er, mera finkänsliga läsare, jag skall bespara er detaljerna.
Med blinkande ögon övervägde jag min kalenders läge.. Skulle jag boka om dessa kunder? Vilka var de? Till när? Vad säga? Hur få in, det och det och den..? Fanns alla telefon nummer ens hemma?
Slutsats, ett företag som krävde mera energi och uppfinningsrikedom än att packa mig, barnet, datorn, mera Alvedon i bilen och försöka hacka mig igenom dagen..
Sådana dagar kan kännas som om jag delar ut min energi sked för sked och genererar absolut inte en centiliter ny.. Jag läcker som ett såll och är pinsamt medveten om det då humöret sjunker med blodsockret framemot eftermiddagen.
Idag var ändå något annorlunda.. En första kommentar på morgonen "Jag har längtat efter att se dig, vilken tur att jag har dig!" - hmm, den landande..
Någon halvtimme senare, jag fick någon att skratta.. på allvar, från magen och med hjärtat, någon som sekunden innan sett ut som tårarna var på väg.
En ny bekantskap, ett nybesök, det nöjda leendet, poletter på rätt plats - plötsligt minns jag genom smärtorna varför jag gör detta, varför detta är min passion tom varför jag stressar mitt eget system för detta. Det ÄR mitt liv!
Det varma små armarna om min hals vid dagens slut, den blöta lilla munnen emot min kind, andedräkten som doftar kanelbulle och festis!
"Du är världen bääeesta dåktor!"
"Homeopat, raring, hon är homeopat.Vår hushomeopat.. Tala om vad du tyckte om medicinen!"
"Hom..leo..opplat..Din medäcin smakar gått! Alrig illa!" Leendet går runt, den blöta pussen igen.. "Din mage är stoooooor nu, vem bor dä?".
Ögonblicket är förbi.. jag mår inte fysiskt bättre, borde förmodligen fortfarande ligga i min säng! Men vad hade hänt då.. Jag hade missat dagens "silver lining" och inte hade jag mått bättre för det, snarare tvärtom, nu fick i vart fall min själ vingar..
Jag orkar försöka imorgon också, ingen dålig dagsförtjänst!
Vilken bank tar den? Ingen antagligen men Me like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar