Tidsmaskinen

Igår eftermiddag när jag vandrade genom hyllorna i matvaruaffären slogs jag plötsligt av en tanke - FARFAR!
Vad nu? Stannade direkt, lyssnade inåt. Farfar, min älskade farfar har varit död sedan 1979 och visst gör han sig påmind då och då men inte såhär.
Nu slogs jag av doften, doften som så förföriskt tagit sig in i mitt sinne medans jag funderade över vart knäckebrödet fanns. Det doftade finsk hemmagjort surdegsbröd!

Jag snodde runt och på hyllan bakom mig låg det, ett nytt märke, ett litet bageri och genom den stängda påsen nådde ändå ljuvliga dofter från en annan tid mitt sinne, mitt minne... Påsen emot näsan och jag reste som en vindfläkt genom åren.
Solens första sommarstrålar som leker in genom fönstret, dansar över de skurade golvtiljorna, mina egna ben där jag sitter på pinnsoffan i köket och mina ben når inte ens fram till kanten. Farfar som vanligt vid spisen tillagandes frukost till mig och honom, mor och far sover sin välförtjänta semestersömn på övervåningen och jag hoppas, hoppas att de inte skall vakna på många timmar ännu.
På bordet framför mig står surdegsbrödet tillsammans med osten, Lördagskorven, skinkan, kaviaren, den rökta fisken och på väg från spisen, hans kaffe, min choklad och våra ägg.

Detta var vår stund, vår tid för samtal och vi samtalade om allt.. Min skola, mitt liv, hans liv, krigen, farmor, tiden i Karelen, musiken och vad helst annars som hade hänt i världen och livet.
Märkligast av allt är att jag minns dessa samtal med skärpa, jag har glömt åren, månaderna, utflykterna vi gjorde runt detta tom vilka som vistades i huset samtidigt med oss.
Ett undantag är när jag ser min fasters ansikte i dörröppningen och hon säger till sin son-
"Nu skall vi inte störa, farfar och My samtalar!"
Hur gammal var jag då, 6, kanske 7? Vem tar sådana samtal på allvar?

En annan bild far förbi.. En annan sommarmorgon, mycket tidigare på morgonen, jag vandrar hand i hand med honom på landsvägen, vi är på väg till hamnen och fiskebåtarna.
Han i sitt vita underlinne, svarta byxor och jag i mitt gröna nattlinne med vita hästar på.. Aldrig hade jag varit utomhus på det sättet i mitt nattlinne, visste inte ens att man kunde det..
"Du är fin sa farfar, du är vacker som en prinsessa!" Jag kände mig som en prinsessa.
En prinsessa som vände plattfisk, drog i slingriga ålar, kollade den fulaste fisken i munnen och valde middagsmat med min älskade farfar..
VIPS! Tidsmaskinen har landat, jag är tillbaka i matvaruaffären, tillbaka i vardagen med mitt surdegsbröd drömskt franför näsan, dottern som drar i armen.. Tittar upp på henne med mina suddiga ögon och säger "Lukta". Hon luktar oförstående och sedan kommer hennes "och?"..

Detta var inte hennes tidsmaskin!! Det var min.. Brödet i korgen!
Farfar var mannen i mitt liv i många, många år, kanske tom ända fram tills för c:a 1 1/2 år sedan.. Då tyckte både han och jag att det var dags för någon annan, någon bättre lämpad att ta över den rollen. I bilden nickar farfar nöjt, han är glad åt det som sker.. Det är jag med och åt minnets fantastiska väv!