Agent 005 - gör världen till en säkrare plats!

På tysta. blöta fötter smyger han sig emot det märkliga som fångat hans öga, inom honom mullrar skräcken. Varje muskel på helspänn, halsen sträckt, svansen rakt ut, redo till flykt i varje givet ögonblick - kanske kommer detta konstiga att attackera?
En kort blick på mig men bara en halv sekund, man skall aldrig släppa fienden med blicken.
Han öppnar munnen för att kunna andas bättre och nu hörs mullrandet inom honom ut i öppna luften som en svag morrning... GRRRRRRRRRR, ouuuuuuuuu..

De lufthungrande pensionärerna som slagit sig ner mitt i backen för att vila sina trötta ben samt hämta andan i eftermiddagshettan tittar förvånat upp när Agent Luke 005 smyger upp bakom dem och sniffar morrande på deras fötter...
Nåja, nästan.. Innan dess har hans matte stoppat honom med kopplet och ett jätte skratt.
Vad är det med hundar och stillastående eller stillasittande människor?

Mina hundar, både den förra och den nuvarande likväl som många av de hundar jag går på kursen med känner sig hotade av människor i "konstiga" ställningar.
T ex som detta fridsamma par som slagit sig ner på stenar för att vila.
Luke reagerar precis likadant varje gång vi passerar en busshållplats. Han kryper då nära mina ben, morrar tydligt, reser ragg och ser misstänksamt på de stackars väntande.
Ett steg värre blir det också varje gång om någon av dessa har en ipod, annan musikanläggning eller pratar i mobil.. Då går "skumhetsfaktorn" upp med flera grader.

En eller flera på hållplatsen spelar ingen roll heller. Så det är inte mängden människor...
Man får inte bete sig helt enkelt, man skall uppföra sig som alla andra - cykla, springa, promenera, sitta på bänk, klippa gräs, åka skateboard eller vad man nu får för sig att göra på allmän plats.
Ibland kan dessa märkliga varelser också bära på saker.. Även då förtjänar de ett litet diskret morrande. Mannen med stegen, ja, kan ni tänka er... Han bar på en stege mitt på gångvägen.
Får man det? Är det kanske straffbart i vart fall någonstans?
Luke morrade för säkerhets skull - "vik hädan du onämnbara".

Själv njuter jag av våra promenader.. Att se liten bli stor.
Att se honom utforska delar av världen, oftast med svansen på vift och sina stora tassar överallt där de inte skall vara. Han är på valpars vis omättlig.
Allt går ner från Coca-cola korkar till andras avföring men det kompenseras av den glädje som numera börjar byggas upp hos honom när han ser oss, när vi jobbar, när vi vaknar.

Kort sagt, han gör oss gladare, vi kommer att leva längre och han jobbar stenhårt för ett normaliserande av närmiljön.
Agent 005 med rätt att sniffa!