Små "hyss"?

Det är gjort på bråkdelen av en sekund...
Hon stöter till flaskan med parfym då hon förtvivlat försöker dra ner den blåa korgen från mitt sminkbord och den faller handlöst emot kakelplattorna.
Jag ser det ske som i slow motion, sträcker min hand emot den, famlar i luften, känner dess glaskropp men jag är ett och ett halvt steg för långt borta.

Flaskan, den stora, tjockbottnade slår i golvet... Tusen bitar av glas i alla storlekar sköljer över mig och barnet.
"NEEEJJJ, jävlar också..." sjunger det inom mig när jag snabbt får ut den lilla ur badrummet och stänger dörren om mig och glaset.
Försiktigt börjar jag plocka men inte försiktigt nog, aaaajjjj, en elak vass bit trycks in i handen precis mellan ringfinger och långfinger. Blodet skvätter över alltsammans.. Jaha, hur förbinder man handen i denna röran?
En blick i spegeln, en blick på handen och handfatet som nu ser ut som ett blodbad. Klarade senan med ett nödrop, så tacksamt.

Några minuter senare, med förbunden hand, nystädat badrum och slängd badrumsmatta kör jag bilen med barnen emot affären. Dags att veckohandla.
Ligger lugnt i min fil på motorvägen när långtradaren bredvid börjar svänga in i den också...
Vänta nu här... Ingenstans att ta vägen, bara tradaren eller räcket att välja på.
Från baksätet hör skriket:
"Mammaaaaa, han ser oss inte.. Mammma, han..."
Längre hinner hon inte, jag har tvärbromsat, chauffören får mig i backspegeln och kastar sig tillbaka in i sin fil. Jag vågar inte köra om, inte ens bredvid.. Lägger oss bakom honom.
"Mamma, nu har jag svalt tillbaka hjärtat..."

Några minuter senare i butiken. Tjejerna har glömt. De rusar runt och hjälper mamma, plockar varor, hämtar, gör tjänster.. Jag vandrar med min kundvagn och plockar bland grönsakerna.
Vänder mig ifrån vagnen tittar på örterna, dill, koriander, timjan - vad välja?
I ögonvrån ser jag tjejerna, runt 17, glida förbi... Eller vänta... Inte den sista, hon stannar vid min vagn, börjar pilla med min ilagda krona. Ni vet, den som gör att du får låna vagn..
"VVVVAAAAA?" Min hjärna sliter med att fatta vad jag ser.

Ilskan rinner till.. Jag griper henne över axeln och väser:
"Ursäkta, det där är MIN VAGN!" Blick över axeln, blodröda kinder...
SÅÅÅ, hon vet att hon gjorde fel i vart fall. Snabbt dryper hon av, emot sina vänner som stirrar oförstående på mig och henne. Vad hände?

Sätter mig ned på en varukorg.. Vad är detta för dag?
Vart kommer alla dessa universums hyss ifrån?
Måste lugna ner mig och parera allt om vi skall klara dagen, tjejerna och jag..
Märkliga energier i rörelse. Resten av dagen går i slow motion.. Tid att parera.