fredag 17 juni 2011

Min gåva.


Precis när jag ansåg att jag var som mest "ringrostig" så kastade universum ett av sina köttben i min famn... och det landade med ett smack!
Jag brukar min gåva, dvs min mediala och clairvoyanta gåva mycket sparsamt nu för tiden. Jag saknar ju tiden, platsen (kliniken) och firman så att marknadsföra sina tjänster är det inte tal om.

Men ibland dyker någon upp.. Någon som egentligen bara ber om råd eller som ledset berättar om sin sits och jag kan inte låta bli att öppna upp. Titta lite bakom gardinen. Coacha på mitt sätt eller kanske borde jag säga "på deras sätt" eftersom det inte är jag som bestämmer.
Det är alltid de, guiderna...
Min egen guide har tålmodigt väntat, väntat på att jag skall bli hel igen, att jag skall bestämma mig, omforma mig och definiera mig. Samtidigt har han tydligt markerat ut vägen...Pekat som en militär med hela handen.

Så kom alltså påminnelsen... Kvinnan som hade svåra frågor om barn och jag tvekade.
Symboler är luriga att tolka ibland och jag tar inga risker! Men samtidigt - hederskodex A - man talar om vad man ser, på det sättet man ser det.
Den man kanaliserar för kan oftare tolka än man själv.
Jag sa allt. En liten pojke blev ordentligt undersökt och såsom efter kartan fann man det jag sett. En överlycklig moder, en förbluffade läkare och en pojke som ville blir stor.

Ja, för så är det. Redskapet "jag" användes av hans guide och honom till att få den hjälp han behövde, varken mer eller mindre.
Jag är tacksam han valde mig, att de valde mig, jag behövde påminnelsen! TACK.
Så några kvällar senare, Lisa Williams på TV. Hon avslutningstalar, sista showen i Oslo och hon talar om vikten av att respektera sin gåva, respektera sig själv och ta ut kompassriktningen.

Ja, jag lovar att ta hand om min gåva. Skall bara fylla på med lite annat parallellt.
Vetskapen om att ni lagt landet, att ni guidar mig på bästa möjliga sätt gör mig varm.
Jag jobbar på tilliten, det vet ni.

Se om ditt hus! Fundera över ditt bidrag till din omgivning och värld.
Kom igen!! Det behövs en massa ljus därute.. En massa power.
Låt oss samarbeta. KRAM

1 kommentar:

  1. Jag tycker om att läsa om din förmåga, närdu berättar om den lite här och där. Själv har jag upplevt saker som jag, i backspegeln, inte stannade upp för att känna in,känna av...I påskas, när jag gick nedför trappan från personalrummet till golvet efter varje rast, hade jag någon i ögonvrån med mig. Varenda gång. Hela kvällen och natten. Jag vet att jag reflekterade över det men ändå så stannade jag inte upp när jag hade möjligheten. Trapphuset delas av gäster så det var oftast någon annan där. Har inte sett någonting mer sen dess...
    Dessutom saknar jag min ärkeängel. Inte ett endaste spår av honom. Och det kändes inte som Mikael i trapphuset den natten.
    Kram på dig, vackra, kloka kvinna!:)

    SvaraRadera