En dag i parken.

På väg ut från "nöjestemplet" måste jag nästan nypa mig själv i armen för att inte svimma eller somna eller kanske båda delarna...
Benen är lite småtunga av vandrandet inne på området, mina axlar bränner då de blivit röda, ja, faktiskt snudd på brända av den stekande solen.
Trots detta känner jag en viss tillfredställelse - årets första besök i nöjesparken är avslutat.
Ungarna är fullproppade med hamburgare, pommes, Cola, klubbor, spunnet socker och glass.
Riktiga "Duracell kaniner på estasy" med andra ord!

Famnarna är fulla av de kvarvarande klubborna och naturligtvis, de "vunna" mjukisdjuren..
För visst är det väl så att de är nöjda..?
En blick på den lilla... Nöjt tillbakalutad i vagnen inspekterar hon nyförvärven.
Japp, nöjd! Men hon vet ju inget annat, har inga förväntningar (än).

Nästa blick.. På den stora.. SUR! Jättesur!
Vi skall ju gå hem REDAN... Hmmm, fem timmar av intensivt åkande, massor av lotter och godis senare är INTE tillräckligt. Är det någonsin tillräckligt undrar jag och känner faktiskt hur jag både blir ledsen och lackar ur lite grann. Vad är problemet?
En kort diskussion blottlägger problemet..

Japp, tiden. Den är alltid där. Allt är för kort... Den är lättast att köpa. Det tyckte jag också när jag var liten, underbart är kort! Ibland. Det är så det blir underbart. Så det så!
Del två - hon vann inte på sista lotteriet. Den taggen sitter hårt som attan. Vinnarskallen.
Bra ibland, dålig ibland.. Just nu, mest dålig.
Tre - vi har gjort för lite... Jaha?? Vem var det som åkt mest av alla? Vem har också vägrat flest åk pga rädsla?

Jag backar! Orkar inte diskutera ämnet utan lämnar henne att vara sur i den 30 gradiga hettan.
Det känns bara tråkigt! En hel dag fylld med barnens paradis och så åker man hem med en gnällis.
I bilen kommer sedan den efterlängtade kommentaren:
"Mamma... Vet du?"
"Nej, vaddå?"
"Jag kom precis på hur heldig jag är!! Tänk att få göra sådant här..en hel dag.. TACK!"
Lutar mig tillbaka i sätet och slappnar av en smula.. Det kanske inte är omöjligt trots allt?
Eller?